SkilsmässoResan

Jag säger farväl.

2010-01-08T14:04:00.000-08:00

Jag säger farväl till Er, till denna blogg - SkilsmässoResan - som har varit min livlina under så lång tid. Jag känner i mitt hjärta att tiden är inne för att sluta skriva här. När Jonas besudlade min blogg, min livlina att få uttrycka mig...ja, då försvann också glädjen.

Men idag den 8 januari, 2010, kan jag säga att jag har funnit glädjen inom mig själv. Jag har hittat min innersta kärna, lyssnat och ska förverkliga vad jag är här på jorden för att göra.
Det kan jag faktiskt tacka Jonas för. Utan hans ord "jag vill skiljas" så tror jag inte att jag hade kommit såhär långt i min personliga utveckling. Hade nog varit kvar i rollen som en hustru och mamma som gör allt för alla andra. Jag är nog en människa som behöver omvälvande saker i livet för att verkligen lyssna, våga lita på och höra vad min själ säger åt mig.
Så det tackar jag Jonas för - att han tog steget åt mig och bad om skilsmässa. TACK!

Om ni läsare befinner Er mitt uppe i Er livskris nu, vill jag bara citera Joseph Campell:
"Vi behöver inte ens våga språnget på egen hand, för det har alltid funnits hjältemodiga människor som gått vägen före oss. Labyrinten har redan utforskats. Vi behöver bara följa i hjältarnas spår: där vi fruktade att finna något otäckt kommer vi att finna en gud. Och där vi trodde att vi måste utkämpa en tvekamp på liv och död kommer vi att kämpa med oss själva. Där vi trodde att vägen ledde utåt kommer vi att finna vår egen innersta kärna. Och där vi trodde att vi skulle vara ensamma kommer vi att finna gemenskap med alla andra människor"

Poeten Rumi säger: " När dina handlingar är innerliga, känner du en flod röra sig inom dig, en glädje..."

Jag kommer inte att sluta skriva och jag hoppas att vi ses igen, på något annat ställe. Tills dess...Namaste!

Alma Prana

Livskris

2010-01-08T13:51:00.000-08:00

En skilsmässa är en LIVSKRIS. En kris som man antingen går igenom och låter sorgen bli till glädje i slutändan. En kris som ger en nya insikter och ny kärlek till livet.
Eller om man väljer den andra vägen.
Att man sluter sig och stänger av. Man blir ännu mer bitter, motsträvig och cynisk. Man somnar om till slut.

Den persiske poeten Rumi säger:

Gryningsbrisen har hemligheter att anförtro dig.
Somna inte om.
Du måste be om det du verkligen vill ha.
Somna inte om.
Människor går fram och tillbaka över tröskeln
där de två världarna möts.
Dörren är rund och öppen.
Somna inte om.

Jag, Alma Prana, har hållt mig vaken och mött motgångarna, svårigheterna i vitögat. Det tar på krafterna men öppnar upp det sanna inom en. Det sanna som gör dig till vem du är och varför du kom till denna jord. Stanna upp och lyssna!

Med all min kärlek, namaste!

Alma Prana

Det hela började...

2010-01-08T13:07:00.000-08:00

...17 juni,2009.
Jonas flyttar ut helgen 3-4 oktober 2009 och jag flyttar ut ur huset den 31 oktober 2009.
När Jonas släppte bomben den 17 juni, 2009, att han ville skiljas, så var jag gladeligen ovetandes om vad som komma skulle. Jag trodde att "bara jag får ur mig all gråt och följer med mina känslor så blir det nog bra" Så fel jag hade!

Det började dåligt...blev bara sämre..och sämre...och till slut var jag som levandes död. Grät varje dag, vågor av sorg och frustration svepte över mig som meterhöga vågor som tog andan ur mig. Jag höll på att drunkna, bli levandes begravd.

Rädslan tog över mitt liv...rädslan över att jag skulle bli fysiskt skadad av Jonas...att han skulle skada barnen...eller att skada sig själv för att "ge igen på mig - hans sjuka sätt"

Jonas kom & gick som han själv behagade. Han levde sitt eget liv sen den dagen han sa att han ville skiljas. Han gav sig själv lov att skita i allt - hus, barn, allt ansvar...han åkte iväg och träffade andra kvinnor och jag fick vara hemma och ta hand om barnen. Han sa rätt ut att "jag skiter i Er nu". Hans ego tog över.

Efter 4 månader började gråten sina...hade jag inte haft mina vänner så vet jag inte hur jag hade orkat. Jag förstår inte hur en vuxen människa, som Jonas, kan behandla sina barn som han gör. Han tänker inte på barnens bästa utan endast på att skada mig. Han är så fylld utav hat - så destruktiv och hämndlysten...på vadå, kan man fråga sig? Ja, den som visste. Jag har aldrig nekat honom någon skilsmässa, aldrig försökt att hålla honom kvar - tvärtom, jag har öppnat dörren och bett honom försvinna. Utan resultat!

Så fort jag och barnen hade flyttat till vårt nya boende kunde jag börja andas igen. Lusten och glädjen till livet började så sakteligen att återvända. Då började nya saker att hopa sig över mig...Jonas vägrade att betala underhållsbidrag m.m. Även om vi hade ett giltigt, skrivet och bevittnat avtal oss emellan så vägrade han att betala för sina pojkar. Varför - jo, han ville inte att jag skulle ha hans pengar!! Men pengarna går ju till barnen. Tror han inte att två pojkar på 6 & 8 år kostar något? Innerst inne så vet han men han skiter totalt i det. Han bryr sig inte, är totalt kall och oberörd. Då blir man förbannad.

Sen vill han ha barnen varannan vecka. Varför? Ja, inte är det för att han älskar sina barn så högt. Nä, det är för att slippa betala underhållsbidrag. Det är den hemska sanningen. Det har han sagt rätt ut till mig när vi fortfarande bodde under samma tak.

Han ringer aldrig och hör hur det är med barnen. Jo, förresten...fel av mig. Han har ringt tre gånger på 3,5 månader. TRE GÅNGER!
Tror han att barnen inte mår dåligt över skilsmässan?
Han ringde inte på julafton eller på Nyårsafton heller.

I mina ögon så förtjänar han inte att vara pappa till våra underbara pojkar. Men våra pojkar förtjänar en lyhörd, älskvärd, rolig, psykisk stabil, ärlig och omtänksam pappa.

Vetskapen om att barnen inte har en stabil pappa i deras närhet. En pappa som ringer, frågar hur det är...ställer upp för dom..det smärtar. Den sorgen är på något sätt större än min egen. Min egen sorg över att jag inte kunder hålla ihop äktenskapet...hjälpa min man med hans problem...att skapa en framtid för oss allihop - tillsammans.

Men även om kärnfamiljen inte finns mer så är Stjärnfamiljen bestående. Och den lyser...skarpt och klart. Även Noel brukar säga att "vi är en stjärnfamilj, mamma!" Då sprider sig värmen i mitt bröst och kärleken till mina underbara söner bara växer sig starkare. Vi har något unikt...vi är en enhet som håller på att finna vår plats i tillvaron.

Namaste

Alma Prana

Namaste vänner!

2009-12-28T13:23:00.000-08:00

Det har varit ett långt uppehåll från min sida. Jag valde att ligga lågt ett tag för att inte elda på en redan flammande brasa. Jag hoppas nu, att jag kan få fortsätta att skriva min "SkilsmässoResa" i lugn & ro. Jag önskar att vissa människor förstår att det är min resa, mina upplevelser, mina tankar & känslor jag beskriver.
Det känns som om jag upprepade gånger, har förklarat mig i detta ämnet, men att vissa verkligen har svårt att förstå.

Nu gör jag ett nytt försök.

Med all min kärlek

Alma Prana

Mer död än levande!

2009-10-06T11:39:00.000-07:00

Känner mig mer död än levandes nu för tiden. Många har hört av sig och undrat vart jag har tagit vägen. Lugn, jag finns kvar! Har fått en släng av flunsan bara.

Halva dagen låg jag i sängen med frossa, feber och hosta. Sen kom mina kära föräldrar och skulle hjälpa mig att städa upp efter helgens flytt. Huset ser ut som en orkan har svept genom det. Jonas har flyttat ut denna helgen och lämnade efter sig en röra, milt sagt!

Vi har hållt på hela dagen men blev ändå inte färdiga. Får fortsätta imorgon. Har visning av huset denna veckan och man vill ju att huset ska vara i perfekt skick. Jag vill det.

Barnen har varit hos kuratorn idag för första gången. De kom bra överens med henne och de var positiva över att gå o prata med henne. Så skönt!!

Nu ska jag krypa ner i soffan med en stor kopp te, innan jag däckar.

Namaste gott folk.

Alma Prana

Känslostorm

2009-09-29T10:04:00.000-07:00

Jag har en pågående storm inuti mig. En storm utav olika känslor som åker runt och berör mig.

Ena sekunden känner jag mig arg - arg för att vissa tar sig friheter, men är för fega för att stå för vem dom är. Har ni något att säga/tycka så var så pass ärlig och säg vem du/ni är...och stå för det. Man kan inte ha en massa synpunkter på någon annans förhållande och sen inte våga stå för vad man säger/skriver. (Jag vet att ni kan det men...)

Nästa sekund blir jag jätteledsen..som t.ex. för exemplet ovan...tårarna bara kommer...går ej att stoppa.

Ibland räcker det med att någon frågar hur det är - det kan få dammarna att brista - och svämma över. Det räcker med att någon sträcker ut en hjälpande hand, så blir jag berörd.

Mina barn berör mig. Mina vänner berör mig när de ringer och frågar hur det är, frågar om det finns något jag behöver hjälp med, när någon visar äkta medkänsla - det berör mig.

Jag känner tacksamhet.

Ibland tar tröttheten överhand och jag orkar inget. Jag bara existerar...existerar och känner...känner alla känslor inom mig...hör allt jag borde göra....men jag orkar inte...vill inte...men jag måste, måste kämpa på för barnens skull...och för min...min hälsa...en själ som skriker efter lugn & ro...GE MIG LUGN & RO!

Med lugn & ro

Alma Prana

Ai miei angeli - Till mina änglar

2009-09-28T10:32:00.001-07:00

Namaste

Alma Prana

Kurator

2009-09-28T10:07:00.000-07:00

Idag gick jag inom kuratorn på skolan när jag skulle hämta barnen. Hon verkade vara en varm, mjuk kvinna. En kvinna med stor erfarenhet.

Jag pratade med henne och förklarade varför jag ville att Noel och Lilleman skulle komma till henne. Berättade att jag hade pratat med pojkarna dagen innan och det var ok för dom. Jag hade även sagt det till Jonas att jag tänkte kontakta kuratorn.

Vi pratade en stund och hittade en tid för nästa vecka. Det fungerar som så att pojkarna går dit under skoltid, ensamma, och pratar. Först träffas de 3-4 gånger och lär känna varandra lite bättre och sen får pojkarna själv bestämma om de vill fortsätta hos henne eller ej.

Det fanns även grupper, där barn till skilda föräldrar får träffas o prata med varandra.

Jag tror och hoppas att Noel och Lilleman ska finna tillit till kuratorn och känna att de kan prata med henne om saker de inte vill säga till mig, eller till Jonas. Även om jag pratar väldigt mycket med barnen så behöver de en annan vuxen de kan prata med, en utomstående.

För barn är lojala och älskar sina föräldrar. Även barn som blir misshandlade försöker skydda föräldern som misshandlar.

Kommer alltid att kämpa för deras välmående.

Namaste

Alma Prana

En känsla av vemod.

2009-09-27T12:15:00.000-07:00

En känsla av vemod har smugit sig på. En känsla av sorg och ledsamhet som bara blir starkare. Tröttheten bara växer sig starkare och gör sig påmind i kropp & själ.

Ett långt förhållande, ett 9 år långt äktenskap är snart slut. Sorgsenhet. Alla minnen, både de positiva och de negativa finns kvar där, som poppar upp med jämna mellanrum. Detta avslut som jag under de senaste veckorna har längtat efter, detta avslut känns idag bara tungt..det är med stor sorg jag skriver detta inlägg.

Det var inte såhär jag hade planerat mitt liv, mitt liv tillsammans med Jonas och barnen. Men det är såhär det har blivit. Jag trodde aldrig att vi skulle gå skilda vägar, trodde att vi skulle förnya våra löften och leva lyckliga i alla dagar. Men så blev det inte...

Det ligger i luften...avsked..uppbrott...separation...mamma och pappa flyttar isär...pappa lämnar oss...hur ska det bli...

Noel sa till mig ikväll:
- Mamma, jag vill inte att pappa ska flytta.

Det skär i mitt hjärta. En besvikelse som lägger sig över mig...tungt...svårt att andas...ett misslyckande...ett svek mot barnen.

Det närmar sig. Nästa helg flyttar Jonas och barnen har börjat greppa allvaret. Nu ser de slutet...slutet på familjen som de vill ha...tryggheten...deras mamma & pappa under samma tak.

Det märks på Noel o Lillaman och jag kan endast lindra fallet. Det kommer att bli en omställning för oss alla.

Tårarna forsar fram...

Kram Alma Prana

Barns tankar och upplevelser.

2009-09-25T09:43:00.000-07:00

Vem vet hur och vad våra barn tänker. Jag hade kunnat ge mitt liv för att Noel och Lilleman skulle få ett bra, intressant & lärorikt liv. Ett liv fullt av upplevelser som kommer att berika deras själ.

Jag pratar väldigt mycket med mina pojkar. Vill att de ska veta att dom alltid kan komma till mig och prata. Jag önskar ha ett öppet förhållande där man får säga vad man vill/tycker och känner. Att barnen ska känna att det är tillåtet att prata, att visa känslor. Att inte sluta sig och grubblandes gå omkring.

Det är vad jag ÖNSKAR. Det behöver inte betyda att det är så det blir.

Under alla år har jag sagt till Jonas att HAN är den viktigaste personen i deras liv. För han är deras pappa. Hur mycket jag än hade velat så kan jag aldrig bli deras pappa. Det är ingenting jag heller önskar. Jag kan inte fylla Jonas plats.

Jag önskade däremot att Jonas skulle SE och HÖRA vad barnen vill och önskar. Jonas tror att allt kommer att bli bra så fort han flyttar. Men så fungerar det inte för barnen. I Jonas värld kommer det bli bra för Jonas.
De lider i tysthet här o nu. Man kan inte vara blind och tro att barnen inte vet vad som pågår. En skilsmässa är jobbig för alla inblandade, så även för barnen.
Jag är en människa som alltid har tänkt på alla andra före mig själv. Det kan ligga en i fatet då man till slut dräneras på energi om man ingenting får tillbaka. Där har jag lärt mig att jag måste ta hand om mig själv, nu då jag måste vara så stark som möjligt för barnen. Att jag måste finna en harmoni i tillvaron. Fortfarande finnas där för andra men inte på bekostnad av mig själv.

Där är Jonas bra – han tänker på sig själv först o främst och endast. Glömmer bort att det finns andra som vill ha lite av hans uppmärksamhet – barnen. Barnen undrar varför deras pappa inte är närvarande, de vill ha en närvarande pappa. Inte någon som kommer & går som han vill. Som inte ringer och meddelar när han kommer hem, som alltid missar middagen – en tom tallrik gapar alltid tom. Vilka budskap sänder han ut till barnen. Hur tolkar barnen dessa budskap?

Barnen har inte valt detta!

Kram
Alma Prana

2009-09-25T07:19:00.000-07:00

Enya - Watermark

2009-09-24T09:50:00.000-07:00

Tid för avslappning nu. Denna låten lyssnade vi på under tiden jag gick på smärthanteringsprogrammet. Den är perfekt att spela och varva ner till.

Namaste

Alma Prana

Kära 80-tals rock!

2009-09-24T09:33:00.000-07:00

Blev lite sentimental när jag hittade Glenn Hughes(Phenomena)-Who's watching you, på YouTube. Det påminner mig om när jag besökte mina kusiner uppe i vackra Gällivare, någon gång under 1980-talet. Phenomena skivan spelades om och om igen när vi "crusade" runt i Gällivare.

Who¨s Watching Who?, kan man fråga sig *ler*

Lyssna o njut till Glenn Hughes fenomenala stämma!

Kram från en gammal rockbrud!

Alma Prana

Tack

2009-09-24T02:24:00.000-07:00

Tack till alla ni som orkade igenom texten om psykisk misshandel, borderline och narcissism.
Jag har fått en positiv respons från kända och okända därute. Jätteroligt. Det är många som har blivit intresserade av att lära sig mer om personlighetsstörning, vilket jag tycker är jättebra. För detta är någonting, som jag anser, vi borde lära oss mer om.

Många har berättat för mig om hur de har tagit sig ur liknande förhållanden, vissa har skrivit till mig och sagt att de känner igen sin bättre hälft i texten. Men gemensamt för dom alla är nog att de har känt att någonting har varit fel men...har inte kunnat sätta fingret på det! Och att all hjälp, all kärlek i världen inte kan hjälpa en människa som inte vill bli hjälpt.

Namaste

Alma Prana

Varför står då offren ut med den psykiska misshandeln frågar man sig?

2009-09-23T04:39:00.000-07:00

Varför står då offren ut med den psykiska misshandeln frågar man sig?

Det finns olika teorier som försöker ge svar på detta. En som är tätt sammankopplad med teorin om en samhällelig könsmaktsordning är Eva Lundgrens teori om våldets normaliseringsprocess, en förklaringsmodell för hur misshandlade kvinnor gradvis bryts ned. Men då hennes forskning från början grundar sig på intervjuer med kvinnor som levt inom den “karismatiska kristendomen” så kan det som jag ser det vara så att det hon observerat kanske snarare är “det narcissistiska våldets normaliseringsprocess” då man ofta återfinner narcissister inom sektliknande religiösa samfund.

“Det narcissitiska våldets normaliseringsprocess” blir för övrigt en mer heltäckande förklaringsmodell då man bland annat också kan inkludera misshandel i samkönade relationer och kvinnors misshandel av män.

Men man skulle även kort och gott kunna svara – För att narcissister projicerar, ljuger och manipulerar sin omgivning vilket leder till att man inte märker det förrän det är för sent, när skadan redan är skedd. Och ju större känslomässig och ekonomisk makt narcissisten har över sitt offer desto större skada kan de tillfoga dem (gift sig, köpt hus, skaffat barn, grundat ett företag etcetera, för övrigt tillfällen då störningen ofta “blommar ut”).

Många är de som vittnar om att de aldrig trodde att detta skulle kunna hända dem. Problemet är bland annat att den misshandlade ofta har svårt att förstå och förklara, sätta ord på, vad de utsätts för. Ofta har även narcissisten medverkat till en isolering av den misshandlade. Det finns också en grupp som är helt maktlös, barnen till dessa narcissister.

Man kan gå in och läsa mer om de olika punkterna på: http://www.narcissism.se/
En jättebra sida.

”Du gjorde det du visste hur man skulle göra,

och när du visste bättre gjorde du bättre.”

Namaste

Alma Prana

Värna om barnen

2009-09-23T04:25:00.000-07:00

En narcissist är skicklig på att ställa sig in hos folk.

- När det gäller vårdnadstvister kan narcissisten slå blå dunster i ögonen på såväl domare, advokater som myndigheter inom barnavården. Narcissisten bryr sig inte om sina barn. Det enda han eller hon är ute efter är hämd och ett totalt tillintetgörande av sin partner. Det gäller då för alla som deltar i beslutsfattandet att inte låta sig vilseledas, eftersom barnen inte kommer att ha det bra hos den narcissistiska föräldern.

Narcissisten har inget samvete och inga skuldkänslor. Han eller hon ser endast till sitt eget bästa. Det är svårt att underhandla med narcissister. Till en början försöker de agera på ett samarbetsvilligt sätt. Om de stöter på motstånd, blir det problem. De utsätter folk för hot och beskyllningar.
Detta säger Marketta Joutsiniemi.
(www.narsistienuhrientuki.info=
En artikel av Kristiina Gerkman-Kemppainen.

Alma Prana

Den nacisstiska separationen

2009-09-23T04:19:00.000-07:00

Den nacisstiska separationen

I separationer känner sig alltid narcissisten förorättad, de blir rättshaveristiska utnyttjar att kvinnan är trött på alltsammans och är beredd att "ge efter" på många punkter. Finns det barn med i bilden kommer narcisten att utöva upressning och sätta tryck via barnen. Han kommer med all sannolikhet dra igång en juridisk process mot kvinnan, som alltid är skyldig till något. Under alla omständigheter känner narcissten sig förorättad - även om det är så att kvinnan förlorar allt.

En narcissists värld är delad, i en god och en ond sida. Det är inte roligt att befinna sig på fel sida. Varken separation eller avstånd kan på något sätt mindre detta hat. Och kvinna behöver därför hjälp och stöd för att åter kunna bygga upp sitt eget liv utan att narcissten ska förstöra hennes liv. Det är vanligt att en narcissist öppet säger att hans enda mål framöver är att förstöra kvinnans liv, att han ska förhindra henne från att leva. Detta leder ofta till att narcissten beter sig alltmer förödmjukande och våldsamt medan kvinnan blir alltmer vanmäktig och mörbultad. Vid ett sådant narcissiskt angrepp finns ofta inga bevis. Det är ett "rent" våld. Man ser ingenting. Tyvärr är det också så att många ser, men väljer att inte se.

Det är allt mer vanligt att man pratar om posttraumatisk stress när man talar om kvinnor som har utsatts för narcisstiskt våld. Angrepp och förödmjukelser är inskriva i kvinnans minne och återupplevs i bilder och tankar, i intensiva och återkommande känslor, ömsom på dagarna, ömsom under sömnen, vilket framkallar sömnlöshet och mardrömmar. Ibland förlorar kvinnan aptiten, eller tvärtom får hon bulimiska beteenden. Kvinnan behöver sätta ord på de traumatiserande händelserna.

Det var inte kärlek
Många tror att en person som är narcisstisk pendlar mellan kärlek och hat, men det stämmer inte. För det har aldrig funnit någon kärlek i ordet egentliga mening. Det en narcisst känner är inte kärlek utan begär, inte till kvinnan som sådan utan till det har i övrigt som narcissten vill lägga beslag på. Om inte kvinnan ger lika mycket som narcissten önskar så blir han oerhört frustrerad och bär på ett dolt hat som sedan visas öppet då kvinnan på minsta sätt utmanar honom. För narcissten är detta beteende så självklart, för honom är det kärlek, kärlek eller hat.

Det är viktigt att man inom social- och hälsovården lär sig att förstå hur narcissisten fungerar. En kvinna som länge blivit utsatt för sin mans trakasserier har inte alltid kraft att försvara sig, utan ger avkall på allt för att bli lämnad ifred. Men barnen ger kvinnan oftast inte upp och då får hon föra en fruktansvärd kamp.

En narcissist är skicklig på att ställa sig in hos folk och när det gäller vårdnadstvister kan narcissisten slå lögner i såväl domare, advokater som myndigheter inom barnavården. Det enda narcissten är ute efter är hämnd och ett totalt tillintetgörande av sin partner. Det gäller då för alla som deltar i beslutsfattandet att inte låta sig vilseledas.

Går det att "bota" en person med narcisstiskt störning?

Tyvärr så är det väldigt svårt att hjälpa en person med en narcisstiskt störning eftersom han själv inte tycker att han behöver någon hjälp - det är ju inte honom det är fel på utan alla andra. Så det är väldigt sällan en person med narcisstiskt störning vänder sig till en terapuet för att få hjälp, det skulle vara möjligtvis för att han är i krissituation. Det är ju i närheten, den genuina närheten, till andra som narcissisten är som mest sårbar och därför sätter upp extra försvar - det gör det alltså svårt att Försvaret visar sig ofta i form av nedvärdering av terpeutens försök att nå fram. Syftet med nedvärderingen är att förneka att terapeuten har något som är värt att ha. Det är svårt att få en person med narcisstisk störning att verkligen arbeta med sig själv eftersom det kräver insikt och massor av tid. Då är det lättare att slå ifrån sig, säga att terapeuten var dålig och han minsann inte behöver någon hjälp.
(http://www.tuvaforum.se/narcisisstisk-storning.asp)

Namaste

Alma Prana

Moola mantrat

2009-09-22T04:49:00.000-07:00

Här kommer texten till Moola mantrat jag lovade igår:

Om
Sat Chit Ananda Parabrahma
Purushottama Paramatma
Sri Bhagavati Sameta
Sri Bhagavate Namaha
Om

Namaste

Alma Prana

(Namaste betyder; Det gudomliga i mig
hälsar
det gudomliga i dig

Narcissim forts...

2009-09-22T04:04:00.000-07:00

Här kommer lite mer fakta om narcissisten.

Narcissisten och skulden;

En man med narcisstisk störning känner ingen skuld. De kastar skulden på kvinnan, får henne att framstå som dålig och är aldrig själv ansvarig, aldrig skyldig och allt som går dåligt är kvinnans fel. På det här sättet blir de inte bara av med skulden utan kan också avreagera sig. Att angripa andra är ett sätt att undvika att ha ont, undvika smärta och depression = projektion (överför sina egna känslor på kvinnan).

Det narcisstiska våldet och projektionen;

Alla människor har en svag punkt och den narcisstiske mannen hittar den för att sedan haka fast i den. Kanske har kvinnan ett barndomstrauma som han angriper och då kommer att återuppväcka. För att ta sig fram utnyttjar mannen kvinnans svaga punkt vilket blir mycket smärtsamt för kvinnan. Kvinnan utsätts för ett moraliskt angrepp, ett psykiskt mordförsök. ETT PSYKISKT MORDFÖRSÖK

Vid angreppen försöker kvinnan till en början visa förståelse, hon förstår och förlåter. Hon tror att hon kan lugna honom, bara hon gör honom lycklig igen, då ska allt bli bra och han ska bli frisk. Kvinnan anser ofta att det är hon som måste hjälpa honom, eftersom det endast är hon som förstår honom. Kvinnan tror sig kunna förstå allt, förlåta allt, rättfärdiga allt - övertygad om att hon ska finna en lösning. Kvinnan tror att mannan ska förändras, att han kommer att förstå det lidande han förorsakar, att han ska ånga sig. Men hon kommer att misslyckas.

Kvinnan drar sig tillbaka och försöker lirka och hitta lösningar, av rädsla för en konflikt som kan leda till en brytning. Kvinnan känner att det inte finns en möjlighet att förhandla med mannen eftersom han aldrig ger efter. Kvinnans tillbakadragande gör det möjligt att till varje pris upprätthålla relationen, till och med på bekostnad av hennes egen personlighet. Kvinnan blir mer utsläckt och deprimerad medan mannen blir alltmer dominerande och stärkt i sitt maktutövande. Kvinnan förlorar allt sitt värde i sina egna ögon och även i mannens som vill lämna henne eftersom det nu inte finns mer att ta.

Kommer kvinnan att lämna mannen, läka och börja får upp sin självkänsla och sitt själv-förtroende så kan en man som är narcisst som sagt att han hatat henne och velat förgöra henne vända på en sekund - han kan åter säga att han nu åtrår henne, vill ha henne och älskar henne igen. Går kvinnan tillbaka är det bara för att börja om hela processen, att mannen höjer henne till en början för att sedan börja suga ut all hennes kraft för att sedan lämna henne som en trasa igen när han inte tycker att hon har mer att ge honom.

Det narcisstiska hatet visas öppet:

Om kvinnan reagerar och försöker återerövra lite frihet så framträder narcissistens hat helt öppet. Även om han under lång tid sagt att han inte vill ha henne, hotat att lämna henne, kanske även träffat en annan kvinna så just det här att kvinnan tycks undkomma honom inger honom en känsla av panik och vrede. Narcisstens alla fördämningar kommer att släppa och en fas av ett våldsamt hat som präglas av nedsättande omdömen, slag under bältet, svordomar, förödmjukelser och förlöjligande och massor av hot. Denna rustning av hat skyddar narcissten mot det han är mest rädd för - kommunikation.

Ju mer kvinnan försöker nå en meningsfull kommunikation så öppnar hon sig och ju mer hon öppnar sig, desto värre blir angreppen och dessutom större blir lidandet. Narcissten klarar inte av att se kvinnans lidande, det blir outhärdligt för honom, vilket gör honom ännu mer aggressiv för att få tyst på henne. Så när kvinnan avslöjar den minsta lilla svaghet kommer narcissten genast att utnyttja hennes svaghet.

En narcissist som hatar tror också att den som han hatar ser på honom med samma om-fattning av hat - han kan inte separera sina egna känslor och tro att de endast tillhör honom. Så även om det står en rädd kvinna framför honom som bara försöker kommunicera så ser han ett våldsamt och ondsint monster framför sig. De känslor han själv bär på överför han alltså och tillskriver kvinnan onda avsikter och försöker alltid förekomma henne genom att vara den som attackerar först. Detta hat, som projiceras på den andre, är för den perverse narcissten ett sätt att skydda sig mot problem som skulle kunna vara mycket värre, av psykoskaraktär. När narcissten engagerar sig i en ny relation är detta också ett sätt att försvara sig mot allt omedvetet hat mot den nya kvinnan. Genom att fokusera hatet på den fd kvinnan skyddar han den nya kvinnan som han istället lyfter till skyarna.
(http://www.tuvaforum.se/narcisisstisk-storning.asp)

Jag slutar här men återkommer med mer fakta senare idag. Känslor dyker upp i mitt inre...tårar förblindar mig..jag måste ta en paus.

Kram Alma Prana

Narcissism

2009-09-22T03:51:00.001-07:00

Idag kommer jag att ta upp - Narcissism - och skriva lite om det.

Vad skiljer den friska och den sjuka narcissmen åt?

Alla människor i kris kan använda nacisstiska mekanismer för att försvara sig. De narcissistiska dragen som egocentricitet, behov av beundran, svårigheter att tåla kritk är nämligen inte ovanliga eller sjuka.
Det som dock skiljer det sunda från det sjuka är att de sunda människornas narcisstiska försvar har varit övergående reaktioner som har följts av dålig samvete och ånger. Men en människa med en narcisstisk störning ödelägger andra människor utan några som helst skuld-känslor.

En med narcisstisk störning visar ett antal nyckelsymtom;

Det utmärkande för ett narcisstiskt angrepp är att det siktar in sig på andras sårbara punkter och för en narcissist blir det punkter att haka fast i.

- Mycket stark och uppförstorad bild av sig själv och sitt eget värde
- Stor brist på empati och oförmåga att leva sig in i andra människors tankar och känslor
- Oförmåga att ta kritik - blir då rasande och förödmjukad
- Beter sig charmfullt när de blir beundrade av andra, men beteende skiftar snabbt.
- Ofta mycket svartsjuk och starkt kontrollbehov
- Stark ärelystnad
- Oförmåga att se sina egna brister, lägger all kritik utanför sig själv
- I brist på beundran känner de sig tomma inombords
- Svart/vitt tänkande om andra
- Strävar ständigt efter att vara i maktposition gentemot andra

Mannen med en narcisstisk störning kan känna passion för en kvinna, för en aktivitet eller en idé - men glöm aldrig att denna glöd förblir ytlig. Att vara tillsammans med en narcissist är att bli sedd som en ägodel, något som han har kontroll över. Mannen är lika frånvarande för sig själva som för andra. Att de aldrig är där man väntar sig att de ska vara, att de aldrig kan infångas, beror på att de helt enkelt inte är där. De vet ingenting om verkliga känslor och
absolut inte om känslor som saknad och sorg. Vid separationer reagerar de istället med ilska och hämnd. Allt motstånd mot en narcissist är att utsätta sig för hat. När en narcissisk man märker av ett avvisande eller ett nederlag känner han ett oändligt hämndbegär - han kommer att lägga ner hela sin argumentationsförmåga. Det svåraste för kvinnan i detta läget är att hon inte kan föreställa sig att någon kan vara i total avsaknad av omsorg och medkänsla. Hon försöker istället att förklara för honom och tror att han då kommer att förstå och be om ursäkt. Men en man mer en narcissistisk störning har inte utvecklat en inre moral och det är inget kvinnan kan förändra hur mycket hon än vill.

Vilka kvinnor väljer narcissisten att ha en relation till?
Många tror att kvinnan har blivit utvald för sin svaghet eller andra bister. Men det är tvärtom så att kvinnan i allmänhet blir utvald för det hon har i överflöd - det är det som mannen sedan försöker lägga beslag på. Den idealiska kvinnan är en samvetsgrann person som har en naturlig böjelse att känna skuldkänslor. Men står hon upp för sig själv inför honom ser han kvinnan som ett hot, en person han måste tycka ner. Han drar sig inte för att krossa henne om han tycker att han måste.

Väsentliga regler för att klara dig på bästa sätt från en narcissist;

Sluta att rättfärdiga dig. Alla förklaringar och rättfärdiganden leder bara till att du sjunker lite djupare. Minsta misstag, även sådant som skett i all välmening, kommer med all sannolikhet att användas emot dig. Det är bättre att vara tyst eftersom allt du säger ändå är föremål för misstro. Du beskylls för att ha onda avsikter och att du ljuger.

Vid direktkontakt är det bäst att du tar god tid på sig att fundera ut det bästa svaret - men om ett meningsutbyte måste ske så är det bäst om du ser till att det sker via en tredje part. Eventuellt via en advokat.

Byt telefonnummer.

När det gäller brev/e-post så låt någon annan öppna och läsa dem - för breven kommer åter införa doser av gift och lidande och försätter därmed dig ur balans. Svara inte på brev/e-post eller sms. Om du måste, ge korta besked och dig aldrig in i någon diskussion. Informera bara det allra nödvändigaste
(http://www.tuvaforum.se/narcisisstisk-storning.asp)

fortsättning följer...

Namaste

Alma Prana

Moola mantrat

2009-09-21T10:11:00.000-07:00

Känner ni Er stärkta efter I`m moving on nu? Då är det dags att koppla av lite. Lyssna och njut till moola mantrat som sjungs av Deva Premal. (Jag har texten nedskriven någonstans. Ska försöka komma ihåg att lägga in texten!)

Moola mantrat är ett vediskt mantra. Det sägs ha en inneboende kraft och om man känner till vad mantrat betyder och sjunger, uttalar det med förståelse och inlevelse ska energin flöda med stor kraft.

Namaste

Alma Prana

I´m moving on!

2009-09-21T09:59:00.000-07:00

Blev så glad när jag lyckades sätta in YouTube klipp här på bloggen. Så nu får ni ett nytt. Ni får vänja Er *ler*

Namaste

Alma Prana

Sammanfattning av helgen 19-20 september, 2009

2009-09-21T05:27:00.000-07:00

Kommer endast att göra en snabb sammanfattning över helgen som gått. Om jag ska vara ärlig så är mina krafter slut. Jag orkar inte skriva en sammanfattande text.

Fredag 18/9: Rensat hela nyckelskåpet när han stack på kvällen. Tog med sig alla nycklar. Innan på dagen hade han sagt "Du kan glömma bilen". Han sätt att hämnas på mig, barnsligt och han ser inte vad han gör mot barnen. Tänk om jag hade behövt köra iväg till sjukhuset med barnen. Hur skulle det ha gått? Strandad, utan bil och utan nycklar. (Vi har två bilar + Jonas jobbebuss ståendes hos oss. Han lägger beslag på allt)

Lördag 19/9:

Som ni vet så har jag och barnen försökt ringa Jonas på hans mobil i en vecka nu. Konstig signal "piper i luren". Min magkänsla sa mig, timmen efter han hade åkt förra helgen, att han hade gjort något för att vi inte skulle kunna ringa hans mobil.
I lördags fick jag nog - ringde telefonbolaget och frågade - jo, då...det var någon som hade lagt in en spärr mot mobilnummer!! Jonas har alltså ringt och begärt att vi inte ska kunna ringa mobilnummer från hemtelefonen.
Han är ett EGOISTISKT...
Där satt jag med barnen som bara grät o grät (Noel). Som ville ha tag på deras pappa och prata. Vad gör deras pappa? Jo, han lägger in en spärr så att vi, jag, barnen inte ska kunna nå honom. VEM TROR HAN ATT HAN ÄR???

* Han försöker KROSSA MIG. Det var hans exakta ord från i lördags. Han försöker skärma av mig från verkligheten. Först stänger han av mobilen, sen stänger han av möjligheten att ringa moblisamtal (utan att berätta), sen raderar han saker från datorn, sen tar han alla nycklar och säger "du kan glömma bilen"

* På lördag kväll säger han till mig att jag inte får prata med honom. (Eller ska jag skriva beordrade mig!)

* Han hotade med att slå sönder min dator och säga " jag vet inte hur det hände"

* Frågade honom om han tänkte hålla det han lovade - att sätta igång min mobil när överlåtelse papprena hade kommit in - Men det tänker han inte. (som det ser ut idag får jag vänta tills den siste september) Det var ju mitt fel att han stängde av den! När jag frågade vad jag hade gjort svarade han; "Det vet du!"
Alltid samma svar; det vet du eller det var på grund utav dig.....

Söndag 20/9:

* Han har inte satt in underhållsbidraget vi kommit överens om.

* Han hotade mig: Jag satt på stolen framför datorn och han stod bredvid mig och sa "ska jag slå dig nu eller senare" "du är så...." Jag kommer inte ihåg resten, men det var JAG som triggade igång honom, enligt han.

* Han kommer inte att lämna husnycklarna till mig när han flyttar. Jag bad honom om det för jag vill känna mig säker. Jag känner mig inte säker om han har nycklarna till huset - men han vägrar.
Han erkände att det var en ren principsak för honom. Han vill inte betala något men nycklarna ska han behålla!!!!

Hela helgen har jag bett honom om att flytta hem till någon annan. För han säger hela tiden att han inte vill bo under samma tak som mig, jag äcklar honom, jag är ett svin m.m. Men han vägrar flytta. Han har besittningsrätt, sa han!

Jag kanske ska ändra taktik - snälla, snälla Jonas, kan du inte stanna....snälla stanna kvar hos mig! Då kanske han sticker!! *LER*

(Helgen 12-13 september. Suttit vid min dator och rensat den på både det ena och det andra. "Det kan bli så när man kör en uppdatering", svarade han.)

Namaste

Alma Prana

BORDERLINE forts..

2009-09-21T05:18:00.000-07:00

Fortsätter med mer information om Borderline. Jag pumpar in mycket fakta som kan vara svårt att ta till sig, tungt att läsa men...snälla läs texten. Detta är viktigt!

Förutsägbara faser för kvinnan i en relation med en man som har borderline

Förvirrningsfasen
Kvinnan kämpar och sliter med att försöka förstå varför hennes man med borderlinepersonlighet beter sig så irrationellt och egendomligt i relation till dem som står honom nära. Hans beteende verkar ologiskt och osunt. Kvinnan försöker hitta lösningar och börjar allt mer anklaga sig själv.

Den utåtriktade fasen
I den här fasen försöker kvinnan få borderlinepersonen att söka professionell hjälp, samtidigt som hon försöker få honom att ändra på sig. Hon försöker få grepp och information om problematiken. Kvinnan gör sitt yttersta för att inte utlösa det osunda beteendet. Kvinnan går som katten runt het gröt.

Den inåtriktade fasen
Kvinnan böjar blicka inåt och börjar bli mer uppriktig mot sig själv. Hon tar sig själv mer på allvar och börjar lita mer på sina egna intryck och känslor. Hon börjar landa i tanken "För att vara i en relation krävs det två människor". Kvinnan börjar förstå sin egen roll i relationen.

Beslutsfasen
Med en stor mängd kunskap om både sig själv och sin partner börjar kvinnan så sakta fatta egna beslut om relationen. "Ska jag stanna? Ska jag gå? Vad får jag ut av relationen? Vilka alternativ finns? Har vi inte provat allt?"

Slutfasen
I slutfasen ser kvinnan till att fullfölja de beslut hon har fattat. Säkert har hon fått ändra sitt förhållningssätt flera gånger och provat olika alternativ. Det är viktigt att tänka efter och vara väl förberedd på borderlinepersonlighetens reaktioner för att hålla "kriget" på avstånd och för att kvinnan ska kunna behålla sin självaktning och framtidsvisioner. Kvinnan bör vara lite orolig för att något kommer att hända ska hon vara övertygad om - så ta inga beslut under intensiva och känsloladdade gräl. Försök istället att vara lugn och gå åt sidan - avvik från din "krigsplacering" och vänta tills situationen är mer uthärdlig. Det senare är ett absolut måste om barn finns i närheten.

Borderline och dess våldscykel (Walkers)
Borderlinepersonlighet kallades förr för "cyklotomi" och det kom från det cykliska förlopp utbrotten och humörsvängningarna kom. Det har gjorts en bild som visar en tydlig modell hur cykliskt våldet är och förutsättningen för att våldet, raseriet och ångesten ska utlösas är just relationens intimitet. Detta förklara på många sätt varför en man som misshandlar kvinnor ka leva utåt sett normalt liv, men i sina relationer vara ytterst våldsamma. En och samma man kan utveckla två helt olika personer.

Spänningsuppbyggandet
En man med borderlinepersonlighet har en grundläggande nedstämd sinnesstämning i sina relationer. Han har extremt starka behov av närhet i sina intima relationer. Kvinnan han lever tillsammans med kan inte möta och tillfredsställa hans behov eftersom han är bottenlös i sina behov. Hans diffusa känsla av att vara otillfredsställd bygger upp en inre spänning.

Våldsutbrott
Den inre spänningen övergår i stigande ilska. Han nedvärderar kvinnan och till sist når han urladdningen. Ofta är det för att han uppfattar det som att kvinnan sviker honom eller att hon på ett eller annat sätt är förlorad för honom. För mannen är våldsutbrotten en spännings-befrielse.

Återhämtning
En man med borderlinepersonlighet står inte ut med den hotande ensamheten så det är nu han ber om förlåtelse.

Att tänka på som anhörig
En borderline personlighet projicerar sina obehagskänslor på andra och de som främst utsätts är ju den han har en nära relation till. Om det tillkommer ytterligare påfrestningar som skapar stress kommer han i kris, vilket intensifierar hans projicering. De som är anhöriga blir då både ledsna och arga eftersom de lätt sätter sig i rollen som "svampar" som suger upp hans förtvivlan och urskillningslösa raseri. Det tycks aldrig ta slut. Ena stunden behandlas de som "svampar" för att i andra stunden vara "världen bästa" igen. De anhöriga tror att om de bara anstränger sig lite till, och står ut ännu en tid med alla ogrundade påståenden och anklagelser, så kommer nog allt avta i styrka. Men det förhåller sig snarare precis tvärtom.

Du som anhörig måste omedelbart sätta stopp för annars förstärks det destruktiva samspelet ytterligare. Det du på ett orättfärdigt sätt blir anklagad och utsatt för ska med bestämdhet återföras till borderlinepersonligheten. Det är viktigt att påminna sig om att en borderlineperson har inget konstruktivt språk för sina starka och frustrerande tankar och känslor - utan det är mest som ett slags oljud inom honom. Försök därför att inte ta det som sägs personligt och gå inte in i försvarsposition i syfte att skydda dig - håll på dig själv, försök inte gå in i diskussionen för du kommer bara tappa bort dig själv i allt kaos. Försök att vara bestämt, vänligt korrekt och icke-försvarsinriktad - men det är inte lätt, för i nära relationer så är det svårt att inte ta någon annans ord och handlingar personligt.

Om en borderlineperson har skrivit arga och hotfulla meddelande, ringt och lämnat otrevliga telefonmeddelande - så hör inte av dig omedelbart då det bara kommer att förvärra saken. Hör du av dig kommer du bara ge ytterligare näring åt en redan ond cirkel av hotelser och försök till kontroll. Här är det viktigt att du försöker separera dig och ditt friska jag från det som inte är friskt i borderlinepersonligheten, det är viktigt att du pratar med andra som du vet du kan lita på och försök sortera ut vad som är vettigt och sant - allt för att inte suga åt dig borderlinepersonens ilska och frustration.

(http://www.tuvaforum.se/borderline.asp)

Kram Alma Prana

BORDERLINE

2009-09-21T00:49:00.000-07:00

Nu har turen kommit till att skriva lite om Borderline. Läs och begrunda.

Att försöka definiera borderline personlighetsstörning är som att titta in i ett kaljedoskop. Det man ser bildar ett konstant skiftande och brokigt mönster när det vrids. Störningen orsakar inte bara instabilitet utan är själva sinnebilden för det.
Att leva med dessa ständiga skiftningar är slitsamt, förvirrande och plågsamt.

Hastiga växlingar;
En person med borderlinestörning har ofta förmågan att utan vidare ha två motstridiga åsikter - ett slags dubbeltänk.Under ett samtal kan en person med borderline först säga en sak för att några minuter senare säga något motsatt. Om du påpekar det, att han precis sa något annat, så kommer personen med borderline förneka det. Han är inte alltid själv medveten om det. Naturligtvis blir det här väldigt förvirrande för omgivningen. Växlingarna mellan personlighetstillstånd visar sig ofta på så sätt att personen förändras i ansikts-uttryck, hållnings och röst.

Personer med borderlinestörning växlar väldigt snabbt i humör. Deras känslor är snarare affekter - de är intensiva men saknar djup. Tomhet, ensamhets- och/eller övergivenhets-känslor uttrycks ofta med raseri eller avgrundslik förtvivlan som gör honom desperat. När borderlinepersonligheten är i affekt ökar hans krav på omgivningen. Omgivningen förväntas stötta, ge odelad uppmärksamhet och stå ut med en massa elaka ord och handlingar.

Först jag,
sedan jag,
bara jag.

/Borderlinepersonlighet

En patient med borderlinestörning uppvisar ofta ett impulsivt beteende när det gäller pengar, mat och sex. Borderlinestörning uppträder ofta tillsammans med andra psykiatriska problem, särskilt bipolära sjukdomar, depression, ADHD, ångestsjukdomar, fobier, missbruk, ätstörningar och andra personlighetsstörningar.

Inåtagerande borderline - utåtagerande borderline;
Det är viktigt att skilja mellan inåt- och utåtagerande borderlinebeteende. Borderline-personligheter har nämligen en tendens att hantera sin oro på två olika sätt. Skillnaderna är viktiga eftersom de främst kommer till uttryck i nära relationer när det krävs ett ansvar.

Intåtagerande borderlinepersonligheter vänder huvusakligen sin smärta inåt, mot sig själva och mot den egna kroppen. Inåtagerande borderlinepersonligheter är mer självmords-benägna än den utåtagerande, uppträder mer deprimerat och är mindre välfungerande i arbete och vardagsliv.

Utåtagerande borderlinepersonligheter visar ofta en narcisstiskt föraktfull fasad "Jag klarar mig själv, jag behöver varken dig eller någon annan". Den utåtagerande är mer projicerande och aggressiv till sin karaktär. En utåtagerande borderlinepersonlighet kan på ett hjärtlöst sätt kränka andra, de har en samvetslöshet som förvärrar effekten av kränkningarna. Den utåtagerande borderlinepersonligheten projicerar ut det egna inre lidandet som han inte förmår hantera på egen hand. "Det är andras fel att jag mår så här och andras fel att jag inte mår som jag borde göra".

Svart/vit värld;
Att leva nära en som har borderline innebär att man vid konflikter komma att uppfattas som en genomusel människa som enbart vill honom/henne illa. En borderlineperson ser alltid det som att hans/henne beteende, hur hemskt det än är, är orsakat av någon annan. De kan inte förstå att någon inte kan tillfredsställa alla deras behov eller finnas till hands dygnet runt endast för deras skull.

Det går inte att komma till en lösning med en människa som tror att du är hans/hennes största fiende och bara vill göra honom/henne illa. Alla dina försök kommer att tolkas som ytterligare en attack, och borderlinepersonen kan bli helt upptagen, nästan besatt av att få upprättelse.

(http://www.tuvaforum.se/borderline.asp)

Symtom – Bordeline; (som sjukhuset har punktat upp till patienter)
• Hur du beter dig, känner dig och förhåller dig till andra svänger hela tiden kraftigt fram och tillbaka.
• Du känner dig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet.
• Du kan ha svårt att tygla dessa känslor och uttrycker dig oftast aggressivt. Du är impulsiv. Humöret är oberäkneligt och föränderligt.
• Du tycker inte att du duger. Du har en negativ självuppfattning. Det kommer till uttryck genom exempelvis missbruk av sex, alkohol, droger eller mat, vårdslöshet i trafiken, slösaktighet med pengar eller självmisshandel, inklusive självmordsförsök.
• I allmänhet lyckas du ändå dölja dina känslor och förställa dig för att passa in socialt. Därför går det oftast bra för dig i skolan eller i arbetslivet.
• I nära personliga förhållanden kan du däremot bli krävande och lätt hamna i beroende. Du är rädd att bli övergiven.
• Du pendlar mellan intensiv beundran och nedvärdering av andra människor.
• Om du upplever psykotiska episoder, är de oftast korta och präglas närmast av förföljelsetankar.
• Andra kan uppleva dig som ombytlig, anpassande och opålitlig, känslokall eller aggressiv och dra sig undan, vilket naturligtvis inte gör det lättare för dig.
(http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Borderline-personlighetsstorning/)

Kram Alma Prana

Barn som upplever våld

2009-09-20T10:45:00.000-07:00

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är en fråga av högsta betydelse eftersom det berör barnen som lever i familjen. De flesta barn vet vad som pågår och många har hört och sett våld samt dess konsekvenser. För barnen är det inte "kvinnomisshandel" de ser utan "mammamisshandel."

Många män trappar upp sitt aggressiva beteende mot mamman efter separationen vilket därmed också drabbar barnen. Men våldet som barnet upplevt/upplever trollas bort när myndigheter hanterar vårdnadstvister. En pappa med våldsamt beteende bedöms ofta som lämplig vårdnadshavare och umgängesförälder.

Pappor som misshandlar:
Samhället betraktar våldsamma män som en sak - pappor som en helt annan. Ändå är det ju så att just det här med faderskapet kan utnyttjas för att fortsätta slå, hot och kontrollera. Allt handlar ju nämligen om makt. I lagstiftares, domstolar och socialsekreterares ögon verkar män som slår och pappor komma från två helt skilda världar. Det gör att bakom kränkningarna mot kvinnan nämns sällan barnmisshandeln. Någonstans på vägen glider mannen som varit våldsam både psykiskt och fysiskt ur sin papparoll - för som pappa är han tillräckligt bra bara han visar lite intresse för barnen.

Skilsmässa - ett försök att få en vardag utan våld
I en familj där pappan misshandlar mamman och kanske även barnen är enda förutsättningen för att våldet stoppas en separation och skilsmässa. Barnen behöver då få veta vad som ska hända så att de inte blir skrämda av den stora förändringen. De kan också behöva prata om det som har hänt och om alla de nya saker som sker. Kanske är barnen rädda att pappa ska hamna i fängelse, hur det ska bli i framtiden, vad de ska säga till kompisarna, hur det var vid separationen och när de eventuellt flyttade, kanske var det så att polisen kom och hur det kändes.

Tyvärr riskerar barnen att se ytterligare våld eller själva utsätta för mer våld av pappan då han kanske trappar upp våldet under själva separationsfasen. Ofta måste ju barnen vara med när mamman och pappan möts vid eventuella överlämningar, då kan hot, våld och olika former av trakasserier förekomma mot mamman. Även risken för våld direkt mot barnen kan i vissa fall öka efter en separation. Mamman kan t ex inte gå emellan då pappan är våldsam då barnen är ensamma med honom efter separationen.

En mer långsiktig hjälp till barnen är alltså mycket viktig eftersom de kan befinna sig i en svår situation långt efter en separation eller skilsmässa. Säkerheten för barnen måste ses över och hanteras! Barn måste har rätt att slippa våld - och speciellt i sitt eget hem och av och mot de personer som betyder mest och är viktigast för dem.

Att som barn försöka förstå pappans våldshandlingar:
Det är svårt för barnen att få ihop bilden av en pappa som är snäll ibland men som "förvandlas" och blir elak och slår ibland. Barnen separerar ofta pappans våldshandlingar i sina försök att behålla en positiv bild av honom eller för att behålla den egna relationerna skild från pappa-mamma-relationen. Att fokusera på det goda hos pappan som är våldsam går ganska bra då de kraven för att betraktas som snäll är relativt låga. "Vanliga pappa ska vara snälla. Då är man inte dum. Titta på TV, laga mat och köpa godis. Då är han snäll".

Det finns barn som inte har sett eller är medvetna om det våld som mamman utsätts för. Men här bör man betänka att våldets konsekvenser skadar barnen.
Barn påverkar inte bara av direkt fysiskt våld utan också av till exempel rädsla. Kanske ser de mamma vara rädd och gråta, men förstår inte varför. Kanske måste barnen bo med mamman någon annanstans i perioder utan att veta varför, de känner bara att det är något som inte stämmer, att mamma är ledsen och pappa är arg - och att de inte kan vara hemma.

Pappans arbete för att bli en ansvarstagande förälder;
För att en pappa som misshandlat barnen och barnens mamma måste han ta ansvar för sitt eget våldsamma beteende. Den känslomässiga insikten räcker inte, han måste vara beredd att hålla sig som ansvarig även på en praktisk nivå.

Det finns 12 steg till förändring på misshandlarens väg till ansvartagande föräldraskap.

Misshandlaren måste:

1. erkänna sin historia av fysiskt och psykiskt våld mot sin partner och sina barn

2 inse att beteendet är oacceptabelt

3. inse att han valt att använda våld

4. se och visa empati för våldets konsekvenser för hans partner och barn

5. identifiera sitt mönster av kontrollerande beteende och förväntningar om
rättigheter i förhållande till kvinnor och barn

6. utveckla respektfulla beteenden och attityder

7. omvärdera sin förvrängda bild av sin partner

8. på olika sätt gottgöra både i kortsiktigt och långsiktigt perspektiv

9. acceptera de konsekvenser våldutövandet får för honom själv

10. förbinda sig att inte upprepa våldshandlingar

11. inse att förändring är en lång (ofta livslång) process

12. vara villig att hållas ansvarig

Dessa steg kan användas för att bedöma om det finns en stabil grund för föräldraskapet med en man som har använt våld.

(http://www.tuvaforum.se/barn-som-upplever-vald.asp)

Namaste

Alma Prana

forts. Fakta om psykisk misshandel

2009-09-20T10:21:00.001-07:00

Att bemöta psykisk misshandel

Psykisk misshandel handlar om att trampa över gränser.

Misshandlaren klampar in i ditt inre och kränker dig. När han tar sig friheten att tala om vem du är, vilka avsikter du har, hur du gör olika saker och hur du tänker så kränker han din integritet. Han invaderar ditt inre med sina påståenden om dig som är rena lögner. Han anklagar och kallar dig för nedsättande saker, och det är ett grovt övertramp som kränker din mänskliga värdighet. När han beordrar dig så betraktar han dig inte som en självständig individ utan något som tillhör honom, en invasion av din person. Att leva med en misshandlare innebär att man gång på gång utsätts för övertramp, kränkningar av ens gränser. Du vill ha ett stopp på misshandeln. Du måste återuppbygga de gränser du vill ha så det blir tydligt vad som är acceptabelt för dig och vad som inte är det.

Misshandlare förändrar i regel inte sitt nedbrytande beteende såvida de inte inser att de har problem och är villiga att söka professionell hjälp. Misshandeln tjänar ett syfte i deras värld, nämligen att ha makt och kontroll.

(http://www.psykiskmisshandel.se/hantera.html)

Olika typer av misshandel

Oförutsägbarhet

Han får plötsliga utbrott utan någon konkret anledning. Han reagerar helt olika på samma situation från gång till gång. Vad han sa i går gäller inte i dag. Hans humörssvängningar gör att du aldrig kan veta vad som ska hända härnäst. Han startar bråk med dig utan att ni är oense om någonting. Du känner dig rädd och på helspänn när du väntar på din partners nästa utbrott- som kan komma när som helst!

Får dig att verka galen

Han förnekar saker som ni båda vet har hänt, till exempel att han har kränkt dig. Han påstår att du ljuger eller inbillar dig. Han får dig att tvivla på det du hört och sett, till och med tvivla på ditt förstånd. ”Det har jag aldrig sagt!” ”Du måste vara galen” ”Du hittar bara på!”

Kränkande förväntningar
Han kräver orimliga saker av dig, t.ex. att du ska vara sexuellt tillgänglig hela tiden och att du bara ska ägna dig åt honom. Du ska släppa allt du har för händer så snart han vill ha någonting av dig. Han är aldrig nöjd hur mycket du än anstränger dig.

Kränkande namn
Han kallar dig bitch, slampa, hora, idiot eller andra nedsättande ord.

Blockerande och avledande

När du försöker prata med honom om något du tycker är viktigt så blockerar han dig. Exempel: ”Vem frågade efter din mening?” Skitsnack!” ”Du tror att du vet allt” .
En annan variant är när han ändrar samtalsämnet och ser till att du måste försvara dig från hans anklagelser: Till exempel: Du frågar vart hushållspengarna tagit vägen och får något av de här svaren: ”Du är bara ute efter mina pengar!” ”Jag är utled på dina klagomål!” ” Men du har ju inte gjort något på XX år själv” Han avleder dig nästan omärkligt från det ursprungliga ämnet och du får aldrig något svar på det du ville diskutera. Det slutar med att du känner dig förvirrad och frustrerad.

Han glömmer och ignorerar

Han ”glömmer bort” det ni kommit överens om. Han gör aldrig de saker han lovat dig, utan säger att han snart ska göra det men nu när du tjatar så tappade han lusten. Det kan ge dig en hel del bekymmer men han viftar bort dig med något som t.ex. ”alla glömmer ibland, ska du döda mig eller?” Detta är ett passiv-aggressivt beteende, ett sätt att visa fientlighet och komma undan med det.

Anklagande

Han anklagar och förebrår dig. Han behandlar dig som om du vore hans fiende. ”Du vill bara ha problem” ”Du attackerar mig” ”Du lämnar mig aldrig ifred”.

(Det finns fler typer men jag valde ut dessa av en särskild anledning!)(http://www.psykiskmisshandel.se/typer.html)

Namast

Alma Prana

Fakta om Psykisk misshandel.

2009-09-20T10:15:00.000-07:00

Det är viktigt att du står upp för dig själv och värnar om dina gränser

Du behöver få bekräftelse på att det du upplever och känner är rätt, att det du utsätts för är fel - och att du inte överreagerar eller hittar på. Det är inte fel att ha medkänsla och empati, men lägg den där den hör hemma och inte hos någon som inte är kapabel till att bete sig sunt, som inte kan känna eget ansvar och empati. Det finns människor, och kommer alltid att finnas människor, som kommer försöka trampa på andra. De här människorna stjäl kraft, livslust och energi från andra och försöker fylla tomrummet de har inom sig. Du sjunker ihop allt mer och de blåser upp sig.

Hur kan mannen verka normal i ytliga relationer när han gör den kvinna han lever tillsammans med så illa?

Män som utsätter kvinnor för psykisk misshandel hanterar situationer genom att nedvärdera kvinnan han är tillsammans med och känner ingen medkänsla eller respekt för henne. Det här kan vara helt obegripligt för kvinnan som själv känner ansvar och empati. Att ha en relation till en man som varken kan ta ansvar eller känna empati är omöjligt om man vill ha en sund och jämställd relation.

Kvinnan måste alltid förstå att det inte finns någonting hon kan göra för att förändra mannen. Skulle hon försöka förklara är det som att stå framför en vägg. Det är försvarsmekanismer som står i vägen och låser sig. Envisas hon med att försöka nå fram så blir han ännu hårdare för att inte nås av hennes lidande. Han iakttar henne kallt, utan minsta känsla. Det är lätt att känna det som att man inte existerar inför ett sådant bemötande.

Varför mörkar han hela tiden?

En man som har ett misshandelsbeteende kommunicerar inte rakt. Att mörka, ha hemligheter och hålla sig med lögner gör kvinnan osäker, vilket han är ute efter eftersom det får honom att känna kontroll. Den här formen av kommunikation som mannen använder sig av används inte för att ta kontakt utan för fjärma och förhindra ett utbyte. En mörkning av verklig information är väsentlig för att göra kvinnan orolig och maktlös. Att vägra ge information är ett sätt, utan att säga det direkt i ord, uttrycka att den andre intresserar en, eller att hon inte ens existerar. Allting sker utan förklaringar och kvinnan är alltid vid tolkningarnas yttersta gräns.

Hur kan han få kvinnan att känna sig skyldig?

Den man som har behovet av att känna sig överlägsen ser till att kvinnan inte har möjlighet att känna stolthet över sig själv. Skulle kvinnan reagera på något kan han stämpla henne som beteendestörd. Han förödmjukar och förvirrar kvinnan som försöker rättfärdiga sig, som om hon verkligen vore skyldig. Mannen vill komma dit att kvinnan blir "ond". De män som har ett misshandelsbeteende strävar efter att trycka ner kvinnan, få henne att verka dålig så att det i hans ögon är helt ok att ge sig på henne. Att påvisa kvinnans brister är ett sätt att slippa se sina egna.

Varför kan man räkna med att separationen blir extra svår?

De män som inte klarar av att ha nära relationer kommer inte heller klara av att separera på ett bra sätt. Känslor som sorg, besvikelse och ledsnad tillhör en separation och just att sörja är något en man som misshandlar psykisk ofta saknar. Det som återstår då är ilskan. Vreden läggs över smärtan. Det är mannens sätt att försöka "stå ut" att vara arg och defensiv. Det ger dessutom en känsla av att "vara någon". Vreden är en känsla som håller kvinnan kvar. Så länge man bråkar, har kvinnan att bråka med, så består relationen.

Mannen som misshandlar har svårt att hantera känslor som skam, vanmakt och upplevelsen av att vara misslyckad. Så misslyckanden tillskriver han kvinnan och förblir själv oskyldig till det som gått fel.

Varför känner kvinnan stark ångest?

Det oväntade och överraskande våldet traumatiserar kvinnan. Det kända och väntade våld som förekommer i relationen mellan en man som har makt och en kvinna som känner vanmakt är också traumatiserande redan som hot. Att leva i en ständig fara för att deras blotta närvaro, ord eller handlingar kan utlösa våld från den man kvinnan lever tillsammans med, är en utdragen vanmaktssituation. Att ha en brottsplats i sitt hem ökar traumat, det finns ingen trygg plats för kvinnan och hon känner att hon inte kan undvika våldet. Det här utlöser stark ångest hos kvinnan som hon måste bearbeta då hon har lämnat mannen som utsatt henne för traumat.
(http://www.tuvaforum.se/psykisk-misshandel.asp)

Patetiskt

2009-09-20T09:46:00.000-07:00

23 juli, 2009, skriver Jonas under vårt avtal om underhållsbidrag som vi gemensamt har kommit överens om. Dokumentet är även bevittnat.

Nu, 20 september, samma dag som underhållsbidraget skall finnas på mitt bankkonto, sitter han och beräknar underhåll på Försäkringskassans hemsida.

Vad ska man säga? Det är sorgligt.

Namaste

Alma Prana

TERROR - ÖVERLEVARE

2009-09-20T08:45:00.001-07:00

Jag är så arg, så arg att jag skakar i hela kroppen. Fick gå in på toaletten för att gråta, ville inte visa barnen hur upprörd jag är. Jag är trött på dessa förnedrande ord, alla anklagelser och alla ord han lägger i min mun. Nu får det vara nog.

Du är ju sjuk, kom han precis och sa till mig. Det har blivit vardagsmat att kalla mig för sjuk, äcklig, hatar dig m.m.

Han tycker inte att han ska hjälpa till med städningen inför husvisningarna nu när han flyttar. För ”han har ju inte varit här och skitat ner”. Slutstädningen tycker han jag kan göra själv (för det hade han gjort om det var han som bodde här till sist!! Javisst!) Jag har aldrig gnällt under dessa 11 år. Aldrig. Jag har gjort allt själv, aldrig bett om hjälp. Nu när jag behöver hjälp p.g.a. min skada och min kroniska värk som är ett stort handikapp i vardagen, så ger han sig på mig.

Detta är terror. TERROR.

Han är ute efter att förgöra mig eller krossa mig som han sa i förmiddags. Det är tragiskt, rent ut sagt sorgligt, att en man ska behöva bete sig såhär för att känna sig manlig, känna makt. SORGLIGT!

Tänkt att han känner ett så starkt behov av att ge sig på sina barns mamma, som inte har något jobb, som aldrig kommer att bli helt frisk – kommer att få leva med smärta resten av livet och dess begränsningar, som inte har en fet inkomst. Sorgligt!

Men jag har något annat – jag är psykiskt stark, vet vad som är rätt och fel, intelligent, kunnig, ambitiös, ödmjuk, hyser stor empati, stort socialt nätverk – jag är en överlevare.

En överlevare som kommer att överleva denna terror, denna terror som Jonas utsätter mig för. Var dag...

Underhållsbidrag

2009-09-20T06:25:00.000-07:00

Inget underhållsbidrag är insatt på mitt konto. För oktober skulle överenskommen summa sättas in den 20:onde månaden innan. Det vill säga 20 september, 2009.

Namaste

Alma Prana

Jag mår inte bra.

2009-09-20T04:05:00.000-07:00

Helgen har varit hemsk för mig. Så fort Jonas kom hem i fredags började he***tet igen. Jag mår inte bra, idag söndag 20/9, inte alls bra. Men jag är fast beslutsam om att fortsätta att skriva av mig och dela med mig av mina upplevelser, här på bloggen. Även om Jonas är ute efter att krossa mig. Det sa han idag. KROSSA.

Har läst mycket om borderline; narcissism och psykisk misshandel, kommer att lägga ut text eftehand.

Vaknar upp på morgonen och mår dåligt, går och lägger mig och mår dåligt. När ska jag kunna börja leva ett "normalt" liv igen. När får jag tid över till att börja mitt liv, Alma Prans liv?

Mår psykiskt dåligt över hur jag blir behandlad av Jonas. Dagligen överröser han mig med glåpord och psykisk misshandel och idag var det nära att han gick över gränsen till fysisk misshandel. Han blev irriterad på mig och hotade mig med: "Ska jag slå dig nu eller senare?" "Du är så..." Kommer inte ihåg orddängan som följde.
Men det var ju jag som triggade igång hans vilja/önskan om att slå mig. Det var ju p.g.a. MIG. Allt är mitt fel.

Kram Alma Prana

Vi ses i rätten...

2009-09-18T12:52:00.000-07:00

var hans ord innan han drämde igen dörren.

Nu orkar jag inte mer...orkar inte....gråter hejdlöst...

Han puttade mig rakt in i torktumlaren så att luckan flög upp. Han levererade den ena lögnen efter den andra. Hur jag äcklade honom...m.m. Jag orkar inte mer. Orkar inte.

Jag orkar inte ta dessa hemska ord från honom. Orkar inte höra hans kommentarer.Orkar inte mer.

Jag är barnens enda trygga klippa. Jonas lögner fördärvar.

Såhär är det. Jag orkar inte mer. Orkar inte.

Alma Prana

Personlighet - Personlighetsstörning

2009-09-17T08:44:00.000-07:00

Personlighet; kan beskrivas som de inrotade och stabila mönster av tankar, känslor och beteenden som kännetecknar en individs unika livsstil och anpassning. Dessa mönster kan beskrivas som kombinationer av personlighetsdrag som varierar mellan olika individer. Att vara unik och ha speciella förmågor och svagheter är för det mesta normalt. Med personlighetsstörning avses ett stabilt mönster av avvikande och oflexibla personlighets-drag.

Personlighetsstörning; När det gäller personlighetsstörningar är det alltså alltid ifråga om ett långt tidsperspektiv och problem som har varit märkbara redan i barndomen. En störning i personligheten är inte bara något som plötsligt dyker upp hos en person som redan är vuxen, utan det rör sig om en grundläggande problematik, som går djupt in i personlighetsstrukturen och som varje människa bär med sig från tidig ålder.

(http://www.tuvaforum.se/vad-ar-en-personlighetsstorning.asp)

Kram Alma Prana

Personlighetsstörning - vad är det?

2009-09-17T00:44:00.000-07:00

Jag har alltid varit intresserad av hur människor mår - både psykiskt som fysiskt. Under hela mitt liv har jag läst coh studerat kroppen och psykologi, intresset för att hjälpa är någonting jag är född med.

Personlighetsstörning är inget gemene man talar om och de flesta vet inte ens vad det är. Därför tänker jag försöka reda upp begreppen lite och lyfta upp ämnet.

Vad är då en personlighetsstörning?

Personlighetsstörning är ett begrepp som används inom psykiatrin för att beskriva en så pass starkt avvikande personlig egenskap, att den inte kan sägas utgöra en individuell variation och som därtill bereder den enskilde besvär i vardagslivet.

I det diagnostiska arbetet baserar läkarna sig på människans normala psykologiska mognad och utveckling. Ett exempel på normal utveckling av en människas personlighet är att det lilla barnet inte vet att det inte får ta andras saker, men efterhand lär sig att skilja på sina från andras saker och ändå inte kan låta bli att ta de andras saker. Först i 6-årsåldern har barnet normalt utvecklat den psykologiska mognad som krävs för att förstå det moraliska komplexet och inse att det är fel att stjäla för att syskon, kamrater och föräldrar kan bli ledsna.

Denna moraliska utveckling pågår sedan i normalfallet till 18-20-årsåldern, då individen också inkluderat okända andra i sin tankesfär. Moralen är endast en komponent i det som kallas för personligheten, och om den inte utvecklas någorlunda i den riktning som är normen för alla barn och ungdomar talar man om antisocial personlighetsstörning.

Ett annat exempel på personlighetsstörningar är osjälvständig personlighetsstörning för de individer, som starkt överskrider gränserna för vuxna individers beroende av andra vuxna i vardagslivet. Det är då fråga om människor, som i socialt hänseende inte går igenom det friska barnets frigörelse under tonårstiden från föräldrarna, utan som vuxna är starkt beroende av andra vuxnas bistånd i helt vardagliga situationer.

Emotionell instabil personlighetsstörning är ett synonymt begrepp för borderline personlighetsstörning, vilket är ett tillstånd hos människor som inte utvecklar den grad av robust personlighet, som krävs för att klara friktionsfritt umgänge med andra. Om någon annan skrattar för bullrande eller pratar för fort, högt eller gestikulerar så kan det hos den emotionellt instabile utlösa närmast psykotiska reaktioner. Smärre miljöombyte eller en helt vanlig förändring i vardagen likaså.

Behandlingen vid de olika personlighetsstörningarna är beroende av vilken typ den kategoriseras som, då det är skillnad om man önskar stärka en skör personlighet hos en av borderlinepsykos drabbad person eller om det är den moraliska utvecklingen man vill stödja hos en person med antisocial personlighetsstörning. En viktig del av behandlingen består också i att få den enskilde att lära sig att hantera sig själv och sina känslor med hänsyn taget till den funktionsförmåga personlighetsstörningen i sig ger.
Källa:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Personlighetsst%C3%B6rning

Det finns tio olika personlighetsstörningar som delas in i tre olika grupper.

1. - udda eller excentriska störningar:

Paranoid personlighetsstörning
Schizoid personlighetsstörning
Schizotyp personlighetsstörning

2. - dramatiska, emotionella eller oberäkneliga störningar:

Antisocial personlighetsstörning
Borderline personlighetsstörning
Histrionisk personlighetsstörning
Narcissistisk personlighetsstörning

3. - räddhågade störningar:
Fobisk personlighetsstörning
Osjälvständig personlighetsstörning
Tvångsmässig personlighetsstörning

(http://sv.wikipedia.org/wiki/Personlighetsst%C3%B6rning)

Jag väljer att skriva om Borderline & Narcissistisk personlighetsstörning som finns i grupp 2, under dramatiska, emotionella eller oberäkneliga störningar.

Mer i nästa blogginlägg.

Kram från Alma Prana....som börjar se ljuset i tunneln *LER*

Min bön! Peter Jöback och Sarah Dawn Finer.

2009-09-16T10:02:00.000-07:00

">
Jag försökte att lägga in detta YouTube-klipp innan men det gick inte så bra!

Lyssna och njut!

Kram Alma Prana.

En bra start på dagen.

2009-09-16T09:33:00.000-07:00

Jag fortsätter med att skriva ett inlägg som handlar om Morgonkaos. Det är taget ur Martin Forsters bok "Fem gånger mer kärlek", sid 265-267.

Några råd och tips om hur man kan få en bra morgonrutin. En bra start på dagen är mycket värd, det är jobbigt att stressa runt som en galning!

* Planera morgonen redan kvällen innan.
Få barnen i säng i rimlig tid. Lägg fram barnens kläder redan på kvällen. Packa väskor. Du kan till och med förbereda vissa delar av frukosten. Checka av kalendern så att du inte missar något. Som t.ex. gymnastiken.

* Sätt väckarklockan en kvart tidigare.
En kvarts mindres sömn gör ingen stor skillnad. Däremot gör det stor skillnad att ha femton minuter extra var morgon!

* Väck barnen på bästa sätt.
Försök att hitta ett sätt att väcka barnen på bästa sätt.

* Ge barnen uppdrag.
Det är bra om barnen vet exakt vad de förväntas göra på morgonen. Till exempel: Ta på sig kläder, äta frukost och borsta tänderna.

* Skapa en lugn miljö.
Ibland kanske det är nödvändigt att stänga av tv, dator, radio för att barnen ska kunna fokusera på att bli klara.

* Om du tjatar mycket - pröva att ge ansvar.
Om du är tvungen att tjata mycket på barnen på morgonen är det ett bra tillfälle att pröva att ge äldre barn ansvar. Gå igenom vad de ska klara själva. Till exempel att ta sig upp ur sängen och fixa frukost. Den naturliga konsekvensen av att inte ta ansvar är att komma för sent till skolan. Förr eller senare måste barn uppleva det för att verkligen förstå varför man ska skynda sig på morgonen.

Kram Alma Prana

Kärlek till barnen

2009-09-16T03:55:00.000-07:00

Det finns mycket som engagerar mig! Bland annat - våra barn! Håller på att läsa en bok av Martin Forster som heter: "Fem gånger mer kärlek". En bok till föräldrar med barn mellan 2 - 12 år.
Tänkte dela med mig av vad som står i boken, valt ut vissa delar.

"Brist på känslomässig bekräftelse under barndomen ökar risk för psykisk ohälsa" I en studie fick man svara på frågor om hur deras föräldrar hade bemött känslor under barndomen. Vissa upplevde att föräldrarna inte hade accepterat deras känslor, reagerat negativt eller förringat betydelsen av känslor. För dessa deltagare i studien var risken för depression och ångestproblem fyra gånger större än för dem som fått bekräftelse för att visa känslor (Krause, Mendelson & Lynch, 2003) sid 82 i boken.

Jätteviktigt!

Ett kapitel handlar om Belöningar. På sid 126 får man tips på olika belöningar. Jag har plockat ut några:
* Olika aktiviteter; Hyra film, utflykt, bo i tält en natt, sova över hos en kompis, gå på bio, fiska, massage, spela tv-spel, åka till badhuset, spela kort eller spel, pyssla eller baka.

* Tips på saker; Popcorn, glass, panta flaskor och få behålla pengarna själv, få samlarkort, trisslott, serietidning, köpa kläder.

* Tips på förmåner; bestämma maträtt, bestämma över fjärrkontroll, komma hem en halvtimme senare än vanligt, slippa städa i en vecka, välja efterrätt, frukost på sängen.

---------------------------

Några tips om syskonbråk. ( Enligt en studie så förekommer det drygt 6 stycken syskonbråk i timmen, sid 248)

Några tips:

* Uppmärksamma barnen när de är sams.
Ge inte barnen endast uppmärksamhet när de bråkar. Då förstärker man bråken. Försök att titta in i barnens rum när de leker bra tillsammans.

* Kameleontfällan: Handlar om att barn tar efter sina föräldrars beteenden. Det gäller förstås också konflikthantering. Fundera på hur du själv hanterar konflikter. Har barnen lärt sig från dig?

* Låt barnen lösa konflikter på egen hand om det går.
Det är bra att låta barn lösa konflikter på egen hand så långt det går. Om du alltid ingriper kommer de att förvänta sig att du ska hitta lösningen. Barnen kan också bli fokuserade på att framstå som offer inför dig och ropa på hjälp så fort de tycker att de drabbats på något sätt.

* När du ingriper - låt barnen hitta lösningarna.
Hjälp syskon att hitta egna lösningar på konflikten istället för att du själv ska reda ut situationen. Det gör du genom att låta båda barnen uttrycka vad de vill och hjälpa dem att nå fram till en kompromiss. Försök hela tiden få barnen att komma fram till egna lösningar.

* Utveckla barnens empati.
Det är bra att låta barnen uttrycka vad de känner vid en konflikt. Det kan man sedan utgå från i lösningen "När du tar Agnes saker blir hon ledsen och när Agnes slår dig blir du också ledsen. Hur ska vi göra istället?" Oavsett ålder är det bra om parterna i en konflikt kan börja uttrycka vad de känner istället för att anklaga varandra.

* Strunta i vem som började.
När syskon bråkar är det svårt att veta vem som började. Fokusera inte på vem som började bråket utan på att låta barnen hitta en lösning framåt.

* Var noga med att inte systematiskt ta det ena barnets parti.

* Inför husregler.
Tex; Man får inte slåss eller att man måste fråga innan man tar andras saker. Skriv ner reglerna och diskutera tillsammans.

* Ha egentid med barnen.
* Låt barnen ha en egen plats.

* Planera gemensamma aktiviteter som kräver samarbete.
Försök hitta aktiviteter där syskonen måste samarbeta utan att tävla.

* Undvik att sätta etiketter på syskonen.
Även om syskonen är olika så är det olyckligt om föräldrarna förstärker dessa olikheter genom att uttrycka det.

En jättebra bok - rekommenderar den. Finns mycket, mycket mer intressant.

Kram Alma Prana

2009-09-15T11:40:00.000-07:00

Bortförklaringar och ursäkter...

2009-09-15T07:57:00.000-07:00

Jonas ringde igår. Jag stod inne på toaletten när det ringde så Lilleman svarade. Efter någon minut lämnas telefonen över till Noel. Jag hör hur Noel utbrister:

- Varför ringde du inte igår, varför sa du inte hej då?

När jag kommer ut från toaletten frågar jag Noel vad pappa sa.
- Han sa att vi inte var hemma och att han inte visste vart vi var, svarade Noel.

Vilken ursäkt...
Hade inte Noel varit så upptagen med spelet på datorn så hade han säkert frågat;
* Men du kunde ju ha sagt det tidigare till oss
* Men du kunde ha frågat mamma vart vi var
* Varför ringde du inte sen och sa godnatt?

Jonas klarar inte av när man ställer motfrågor eller ifrågasätter något. Men kommer man med dåliga bortförklaringar och ursäkter så...

Kram Alma Prana

Lager på lager lyfts av mig.

2009-09-15T07:41:00.000-07:00

Det känns som om det ena lagret efter det andra lyfts av mig. Lager av känslomässig frustration, oförståelse, rädsla, ilska, ensamhet m.m. Jag bearbetar nya saker hela tiden och är närvarande i känslan.

Gråter, känner, tar nya tag, ler, kämpar på, beslutsamhet, framåtanda, framgång är ord som beskriver min vardag. Får gång på gång bevis på att jag har "levt för att hjälpa Jonas". Givetvis har jag levt för andra saker också men jag har blivit medberoende. Det har varit...som en "mission" att hjälpa Jonas att må bättre...få hjälp och klarhet i varför han beter sig som han gör...hjälp för sin skull...hjälp för att han ska kunna vara en bra pappa och en bra make. På köpet har jag gett upp mig själv, på något konstigt sätt..inte medvetet...men...

Men nu ger jag upp! I surrender!

För jag har ägnat hela vårt förhållande att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt, någon som inte inser att han behöver hjälp.

Det är ju jag som behöver hjälp, enligt Jonas! Ja, på ett sätt har han rätt *ler* Jag behöver hjälp med att komma bort från honom, börja leva MITT liv tillsammans med barnen. Mitt liv - lägga all min energi på mig och på barnen.

Nu får han klara sig själv.

Jag kommer att göra det.

Med all min kärlek /namaste

Alma Prana

Bilsnack!

2009-09-14T09:25:00.000-07:00

(Lillemans drömbil! Dock inte vår bil på bilden!)

Ett tips till alla föräldrar. Om man behöver prata med sina barn om någonting som har hänt eller är lite känsligt, så är bilen ett bra ställe att prata på. Det gör det hela lite mer avdramatiserat och barnen kan prata mer fritt. Man sitter inte mitt emot varandra och det känns "friare". Det finns så mycket man kan fokusera på längs vägen och stämningen blir helt annorlunda. Tycker jag!

Jag tog upp morgonens gråtanfall och frågade varför han hade blivit så ledsen. Utan krusiduller svarade Lilleman:
- Jag var ledsen över pappa och sen var jag lite orolig över att åka skridskor.
- Ja, jag var jätteledsen igår kväll, sa Noel från baksätet.

Sen började dom diskutera skridskoåkningen och Lilleman berättade glatt för Noel hur roligt det hade varit och att han kunde hjälpa Noel.

Så hemfärden blev lyckad - jag fick reda på varför och barnen fick ett roligt samtal!

Kram Alma Prana

Lilleman brast i gråt imorse...

2009-09-14T04:17:00.000-07:00

...när jag lämnade honom på skolan. Precis när jag skulle gå såg jag hur han svalde & svalde och sedan började tårarna rinna utmed kinderna.

Jag rusade fram mot honom och la mina armar kring honom. Han försökte dölja att han grät och vägrade svara när jag frågade om varför han grät.

Lilleman gömmer sina känslor inom sig tills det brister. Till skillnad från sin bror som börjar gråta och får ur sig gråten.

Lillemans fröken kom fram och pratade. Hon är underbar, verkligen en underbar person. Vi pratade med Lilleman och han torkade sina tårar. Fick inte fram varför han var så ledsen men jag tror att mycket hänger ihop med gårdagen. Att hans pappa bara lämnade honom och körde iväg utan att prata med honom. Plus att han inte ens ringde för att säga godnatt.

Jag undrar vilka tankar, vilka ord, vilka förklaringar Lilleman kom fram till - varför pappa valde att göra som han gjorde?

Bara jag tänker på detta blir jag så arg och ledsen. När jag lämnade skolområdet för att gå hem...brast det för mig...tårarna bara sprutade..kände mig så maktlös & sårbar. Det är inte rättvist att barnen ska behöva gå igenom detta, inte rättvist.

Jag brukar inte prata med min pappa om förhållanden. Vi har aldrig kunnat prata öppet om känslor och så. Men jag måste säga att han är inte dum, min pappa!
Han öppnade sig idag och sa att han flera gånger hade haft sina "funderingar" angående Jonas. Men för att inte lägga sig i mitt förhållande så hade han varit tyst. Han förstod inte hur en vuxen man kunde behandla sin familj och speciellt sina barn på detta sättet.

Kram Alma Prana

Han ringde inte för att säga godnatt.

2009-09-14T01:34:00.000-07:00

Försökte få tag på Jonas flera gånger igår kväll - gick inte. Tänkte att han ringer väl och säger godnatt till barnen i alla fall...men icke.

Han ringde inte. Barnen fick gå och lägga sig utan att prata med sin pappa.

Hur kan han leva med sig själv? Jag bara undrar - hur kan han?

Kram Alma Prana

Han smäller igen dörren med ett brak...

2009-09-13T09:20:00.000-07:00

...och lämnar huset. Fönsterna skallrar och väggarna skakar, men väl ute så ändras hela hans kropp utseende, och han går glatt sin kollega till mötes. Han byter skepnader som en annan byter kläder, fast oftare! Väl ute så skrattar han och man kunde tro att livet lekte.

Det är otäckt, skrämmande att se...

Bussen kör iväg och jag storgråter, har min syster i telefon. Han åker utan att säga hej då, till Noel och Lilleman. Han bara åker...

Han har inte umgåtts med pojkarna på hela dagen. Inte gjort något med dom. Nu åker han iväg på en veckas jobb...utan att ens säga farväl. Det gör så ont...så ont i hjärtat...så ont i själen...jag önskar jag kunde skydda barnen...

Blir arg, så många gånger jag har uppmuntrat Jonas att ta barnen på bio, så många gånger. Men det har han inte gjort. Han väljer att ta någon annnan...en annan kvinna på bio istället...istället för att gå tillsammans med Noel och Lilleman. VARFÖR? Förstår han hur många gånger jag har fått trösta och förklara för barnen...när de upprörs över Jonas beteende. Förstår han inte att barnen tar illa vid sig...varför förstår han inte, varför?

Har precis fått trösta Noel och Lilleman. De kom precis hem och frågade vart pappa var. "Har inte pappa berättat att han ska vara borta hela veckan, frågade jag"
- Nej... Noel föll i storgråt.
Tittar på Lilleman som ligger i soffan. Han ligger o håller alla känslor inom sig.
Noel hänger över mig och storgråter..varför, när körde han? Varför sa han inte hej då? Jag ville säga hej då, säger Noel.
Lägger mig på knä bredvid soffan. Lilleman tittar på mig och säger att han är ledsen. Ledsen över att pappa inte är hemma.
- Mamma, kan du ringa till pappa och säga att han ska komme hem?, frågar Lilleman
- Ja, mamma ring honom, säger Noel.

Jag ringer Jonas men kommer inte fram. Ringer på den andra mobilen - likadant där.

Barnen är så ledsna. Jag känner med dom. Känner deras besvikels, deras sorg, deras undran - hur kunde pappa åka utan att ens prata med dom?

Jag kan bara finnas där för dom. Trösta dom och lyssna på vad de säger. Det gör ont...så ont.

Undrar vilken ursäkt Jonas kommer att leverera denna gången till dom. Det kanske var mitt fel att han inte sa hej då, eller berättade att han skulle vara borta hela veckan.

Kommer att ringa honom igen.

Nu ska jag återgå till barnen.

Kram Alma Prana

Korrigering!

2009-09-13T09:11:00.001-07:00

Jag skrev att Jonas hade stängt av mitt mobilabonnemang. Men det var inte sant, enligt Jonas. "Han har stängt av min mobil för inkommande och utgående samtal + sms"

Dvs abonnemanget finns kvar men jag kan inte ringa eller bli uppringd. Förrän ett visst brev har inkommit till telefonbolaget.

Ikväll söndag, åker Jonas iväg på jobb i en vecka. "Jag kan inte nås under dagtid på mobilen, sa han"

- Men tänk om något händer pojkarna och skolpersonalen försöker få tag på mig, då går det inte?!, sa jag. Och de kan inte få tag på dig heller, då du inte har mobilen på under dagtid! Bra! Då får du ha det på ditt samvete om någonting händer och de inte kan få tag på oss.

Jonas bara gick...

/Alma Prana

Jag är gift med en skicklig man!

2009-09-12T11:11:00.000-07:00

Jag förstår inte hur det kan gå till men...Jonas kan befinna sig på två ställen samtidigt. Otroligt va!

Igår befann han sig på jobb uppe i Karlskrona samtidigt som han går på bio i Helsingborg! Är det inte skickligt?! Det är beundransvärt....

Han kom hem från jobbet och sa att han var tvungen att infinna sig på ett möte i Karlskrona kl 17, fredag kväll. (Javisst, tänkte jag, stor chans!)

Han tittade på mig med svarta ögon när jag sa det. Precis som om att jag var dum i huvudet! Klockan 01.00 kommer han hem från mötet!

På morgonen åker han iväg och jag hittar två biobiljetter - från Filmstaden i Helsingborg, två personer som hade sett "The Ugly Truth" kl 18:30. (Jag skrattar när jag skriver titeln på filmen "Den fula/otäcka sanningen" Ja, vad ska man säga....)

Jag ringer till honom och säger att han inte är välkommen hem något mer och berättar vad jag vet. Han blånekar!! Plus, han har mage att säga att han bryr sig om barnen. Det är skitsnack. Han går o kommer som han vill. Bryr sig inte om någon annan än han själv. Han tar för givet att jag sköter allt själv. Han lägger pengar på nöjen med en tjej, två tjejer, tre tjejer...vad vet jag?! Själv går jag här hemma och oroar mig för ekonomin och snålar och trollar för att få mat på bordet. Men Jonas kan strö pengar runtomkring sig och bjuda andra. Han lever i en drömvärld. En drömvärld där han är stjärnan...men i verkligheten är han en LOOSER, en loooser i stoooora mått.

Bara för att jag säger att jag inte vill veta av honom något mer och att han kan sova hos henne i Helsingborg så blir han som ett trotsigt barn och säger " Det ska jag visst, det är mitt hem också" Han är bara så sjuk, så sjuk.

Som straff för att jag ringde o sa detta så stängde han av mitt mobilabonnemang. Hanna och Christina som skulle komma idag hade försökt ringa och skicka sms. Men det gick ju inte...p.g.a Jonas!

Jag o barnen fick en jättetrevlig dag med Hanna och Chrisina + deras barn. Jonas kom hem på eftermiddagen. Låg en stund på spikmattan, duschade och åkte iväg igen. Denna gången skulle han på dans, hos hans nya grannar!! Han kommer o går som han själv vill. Han tar mig för givet. Frågar inte om det är ok, om jag kan ta hunden m.m. Han gör som han själv vill, punkt slut!

Jag bad honom att inte komma hem inatt stanna borta. Men det skulle han då inte göra. Allt för att jä**as med mig. Ja, jag kan inte kasta ut honom men hade han någon respekt i kroppen så skulle han hålla sig bort.

Om det var jag som hade betett mig så då skulle jag skämmas ögonen ur mig. Guud, vad jag hade tyckt det var pinsamt. Men inte Jonas inte. Han är totalt oberörd. Kall och liksinnig. Ingen tillstymmelse till förståelse eller förmågan att känna ånger.

Kram Alma Prana

Ingen kärnfamilj men däremot en...

2009-09-11T02:29:00.000-07:00

STJÄRNFAMILJ ska jag erbjuda barnen! Vi ska bli en stjärnfamilj i stora mått och lysa upp vardagen med mycket prat och skratt.

Kärnfamiljen är något som eftersträvas i vårt samhälle. Många ser ner på skilda och ensamstående, speciellt på ensamstående mammor. Ensamstående pappor har en helt annan status och chans i livet. Anser jag!

Men jag ska göra mig och barnen till en - STJÄRNFAMILJ! Skulle det dyka upp en man som platsar in i vår stjärnfamilj så är han också välkommen! Men män är det sista jag tänker på. På grund av Jonas, har min tillit till män (inte alla) försvunnit. Jonas var den siste mannen som jag trodde skulle vara otrogen och mytoman, den siste mannen...
Men som sagt är, så letar jag inte efter någon och eftersträvar istället att finna lugn & ro, harmoni och glädjen i livet. Jag måste hitta tillbaks till den jag egentligen är - Alma Prana.

Även om jag har ett mått av dåligt samvete, då vår familj håller på att splittras upp, så vet jag att det är bäst så. För det är inte snällt mot barnen att stanna kvar i ett förhållande när pappan höjer rösten och säger nervärderande saker om deras mamma. När pappan planerar sexträffar med andra kvinnnor ( många prostituerade)(*JONAS; det är lika illa även om man inte träffar henne, bangar ut!) eller sitter och chattar framför datorn.
Vad sänder man ut för budskap till barnen? Att det är rätt att behandla mamma på det sättet?!

Eller som Jonas sa igår. Att om han fixar fram pengar och handlar mat + lagar, så kommer inte jag att få någon mat! Han kommer endast att laga mat till sig och barnen. Vad sänder det ut för budskap till barnen?

Under de senaste månaderna - trots skilsmässan - så har jag tvättat, städat, lagat mat dvs gjort allt som jag har gjort innan. Jag har inte förbjudit Jonas att äta mat här m.m. Hur lågt hade inte det varit? På vilken nivå befinner man sig då?

Men jag blir rädd...rädd för att han ska börja prata skit om mig inför barnen. Varför undra ni? Jo, för att han igår sa att han tror att jag pratar skit om honom inför barnen. I hans huvud snurrar dessa tankar. Paranoida tankar. Han har ingen anledning att säga så. Han känner mig - jag skulle aldrig göra något sådant. Men har han bestämt sig så...då är det så. Han får sina egna sanningar i huvudet - hans egna sanningar.
Även om man står bredvid honom och säger att så är det inte, jag skulle aldrig göra så. Han tror en inte, för han har ju sin egen sanning...och den sanningen rättfärdigar honom att göra likadant mot mig, som han tror att jag gör mot honom.

Jag kommer att få en STJÄRNFAMILJ!

Kram Alma Prana

Vädjan till Jonas.

2009-09-11T00:14:00.000-07:00

Snälla Jonas, från djupet av mitt hjärta, sluta läs min blogg om du inte klarar av att se de skrivna orden. Snälla.

Sa till dig igår att du kunde starta en egen blogg och skriva, men det ville du inte. Det är ditt val. Jag tänkter inte sluta blogga och skriva av mig bara för att du blir stött, för att du inte tål det. Detta är mitt sätt att hantera det oerhört jobbiga jag går igenom, mitt sätt.

Orkar inte höra något mer om alla lögner jag skriver, om att du "sätts i dålig dager", att jag är en j**la slyna, att "jag gjorde det p.g.a dig" osv.

Jag gör detta för att detta är mitt sätt att bearbeta allt jag utsätts för, verbalt, och för att kunna finnas här för barnen, som stöd.

Du förstår inte hur illa du gör mig. Hur ont det gör när du är elak mot mig, hur ont det gör i själen.

Jag ber dig.

Jag kommer aldrig att sluta skriva. Aldrig. Inga hot eller elaka löften om det ena & det andra, kan få mig att sluta. Aldrig.

Jag ber dig, snälla.

Alma Prana

Jag visste att det skulle komma...

2009-09-10T02:02:00.000-07:00

...det var bara en fråga om när. Igår kväll kom det - kommentarer om vad jag skriver om på min blogg. Först skulle han visa sig förstående och sa att han visste att det var mina känslor m.m. jag skrev om. Men sedan anklagade han mig för att även skriva lögner.
När jag ville veta vilka lögnerna var så vägrade han svara mig. Det köper jag inte! För kommer man med en anklagelse om att jag skriver lögner i min blogg så får man vara så reko att säga dom också!

Jag skriver inga lögner på SkilsmässoResan. Jag skriver om mina upplevelser, mina känslor, mina uppfattningar, mina reaktioner osv. Det är faktiskt svårt att skriva så ärligt som jag gör. För jag lämnar ut mig själv totalt, gör mig själv sårbar. Det hade varit mycket enklare, på ett sätt, att gå omkring och låtsas att allt är bra.

Det är svårt (för mig) att vända ut o in på mig själv, för då blir jag sårbar. Jag visar vad som finns bakom fasaden, mina känslor & tankar. Ibland känns det pinsamt att detta händer mig. Ibland lägger jag skuld på mig själv - varför gjorde jag inte si eller så?
Har fått kommentarer som " Vågade du verkligen säga det till X eller varför har du stannat kvar så länge osv"
På frågan - vågade du verkligen säga / berätta det för X - den handlar egentligen om, i mina ögon, rädslan för att visa sig sårbar. Att berätta sanningen...såhär blev jag behandlad och jag kunde aldrig för mitt liv, tro detta om min man. Det känns pinsamt, det känns som ett misslyckande. Ett stort misslyckande för JAG kunde inte rädda denna familjen. Jag kunde inte hjälpa min man. Jag kunde inte ge mina barn den kärnfamiljen de förtjänar.

Men jag då? När ska jag få ta plats?

Det är INTE mitt fel. Jag vänder på tankarna/ känslorna. Det är inte mitt fel. Det är inte ett misslyckande för mig. Jag har gjort vad jag har kunnat för min man. Jag kommer att ge mina barn det bästa jag har att erbjuda - och det har jag alltid gjort. Kommer alltid att göra.

Däremot har jag lärt mig att aldrig investera mer i ett förhållande än jag har råd att förlora. Jag har verkligen lärt mig att hur mycket jag än kämpar med att hjälpa någon med deras problem så tas inte hjälpen emot - om inte personen i fråga själv är redo, själv inser. Det har jag verkligen fått erfara.
Jag har lärt mig att jag är mycket starkare än jag tror.
Jag har lärt mig att jag har en familj som stöttar mig och ett stort socialt nätverk.
Jag har lärt mig att gå efter mina drömmar.
Jag har lärt mig att jag måste investera i mig själv.

Jag har lärt mig mycket men jag har mycket kvar att lära. Bland annat att inte ta åt mig så hårt av vad Jonas säger till mig. För jag vet att mycket han säger är rena rappakaljan. Men det är svårt för mig. Som igår när han sa:

"Jag har inget intresse till denna familjen nå mer" direktciterat.

Hur kan han säga så? Det är något jag ALDRIG kommer att förstå. Vår familj idag består av; mig, Jonas, Noel & Lilleman, tre katter och en hund. Att han inte bryr sig om mig det vet jag. Det har han sagt vid ett flertal tillfällen. Men barnen...jag blir så upprörd...han besitter inte förmågan till empati. Kärleken till sina barn...den är ju så stor...så stor att den gör ont ibland...men han har inget intresse nå mer..inget intresse. Om några dagar ändras familjebilden.

Fyra ord bara - DET ÄR HANS FÖRLUST.

Kram från Alma Prana

Märklig känsla!

2009-09-09T01:42:00.000-07:00

Det var en märklig känsla igår när Jonas kom hem. Det började med att han ringde på vägen hem från jobb och sa att han var påväg!! När hände det sist...han har ju totalt ignorerat mig...totalt..kallt och skoningslöst den senaste tiden.

Man märkte att han ansträngde sig. Han pratade med barnen i en lugn röst och tonfallet var vänligt. Det var nästan skrämmande (positivt!) att han var så lugn. Man såg en tydlig skillnad i hur barnen uppträdde gentemot honom. Mycket mer glada & öppna. I vanliga fall så drar dom sig undan Jonas, för de vet inte...vet inte på vilket humör han är på. Barn är så intelligenta, de läser av en meddetsamma.

Jonas och jag kunde även prata tillsammans! Jag håller på att titta på och jämföra olika abonnemang - som tele, bredband, el, försäkring. Det har hänt lite sen sist jag gjorde detta. Tekniken har gått framåt och det finns MÅNGA fler leverantörer att välja bland. Innan hade man inget val eller på sin höjd två! Jonas hjälpte mig att jämföra telefoni/bredband.

Innan, för x antal år sedan, så var det jag som stod för abonnemangen, som el/telefon. Men sen så var det Jonas som ringde och ändrade, om man hittade något som var billigare, så då ändrades alltid mitt namn till hans. Men det brydde jag mig aldrig om för vi var ändå gifta så...det var väl inget att bry sig om. Men nu när vi ska skiljas så är abonnemangen helt plötsligt Jonas. För att det är hans namn som står på räkningen - så då är det HANS.

Detta tycker jag är mycket orättvist för det tillför en massa onödiga kostnader för mig. Hoppas att vi kan prata o lösa detta på bästa sätt.

Det var så skönt att han "var i positiv energi" igår. Jag märkte på mig själv att jag var redo för att ett utbrott kunde komma när som helst...jag var lite återhållsam och jag sa inte allt jag ville.

Hoppas att det håller i sig för då kanske man kan ta upp vad som måste göras innan han flyttar. Only time will tell!

Kram Alma Prana

Jonas har hittat bloggen!

2009-09-08T01:23:00.000-07:00

Jonas ringde på morgonen och berättade att han hade hittat bloggen! Blev faktiskt inte förvånad då han igår kväll ville veta vart jag bloggade någonstans. Då jag inte berättade det för honom, gick han själv igenom min dator. Jag har inget att dölja för honom.

Jonas sa att han inte ville bråka något mer, lösa detta på bästa sätt! Oj!vad förvånad jag blev när han sa så. Hans beteende har ju visat något annat. Men då jag alltid har försökt lösa allt på bästa sätt, så blev jag givetvis glad över att höra dessa ord från honom.
Han sa också att om vi har ett samtal och det börjar spåra ut - så tar vi en paus istället - och sen kan vi fortsätta prata.
Helt ok för mig! Bara jag får säga vad JAG tycker/känner utan att han blir arg och på defensiven. Men det får tiden utvisa. Blir lite svårt att prata om man tar pauser hela tiden *ler*. Jag hoppas innerligt att vårt förhållande kan bli bättre än det är idag.

Jag är dock lite fundersam över varför han nu vill försöka lösa allt?
Varför?
- För att han verkligen vill?
- För att han vill framstå i bra dager?
- För att hans ögon har öppnats upp genom att läsa bloggen?
Varför?
(Det kanske du kan svara på Jonas, då du nu läser bloggen!)

Tiden får utvisa om han har ärliga avsikter med dessa ord eller om det bara är för att "allt ska se bra ut". Jag önskar att han har fått sig en tankeställare över hans beteende. Att han har vaknat upp. Kanske börjat att omvärdera saker och se till vad som är viktigast i hans liv - förhoppningsvis barnen.

Tiden får utvisa.

Kram Alma Prana

Han körde till kontoret ikväll också!

2009-09-07T12:16:00.000-07:00

Nu, kl 20:50, körde han till kontoret igen.

- Du får ursäkta men jag kör iväg.

Jag får väl vara glad att han sa "ursäkta"!! Orden räcker inte till. Han är bara så...hittar inte rätt ord.

Jag hade tydligen inte sagt hej till honom när han kom hem. Det var anledningen att han körde iväg + att jag var "gnällig".

Ursäkta att jag pratade i telefon med en väninna när du kom hem och inte hörde att du sa hej! Ursäkta mig så mycket att jag inte stod i givakt när du kom hem, bara 30 minuter försenad för att ta Lilleman till simningen, ursäkta mig så mycket kung Jonas. (mumlar ironiskt för mig själv när jag skriver)

Det är så synd om honom, så synd om Jonas. Enligt han själv.

Ja, ja...det känns faktiskt skönt att han har åkt igen. Är ordentligt trött på han och hans prat. Man kommer ingen vart - rena dö´läget.

Nu ska jag ta och krypa upp i soffan och koppla av - godnatt!

Kram Alma Prana.

Jonas lämnade huset igår kväll, 22:25...

2009-09-07T02:26:00.000-07:00

... och for till kontoret för att sova där!

Det blev bara för mycket igår. Lördag + söndag hade han kallat mig för subba, jävla kärring m.m. Jag hade svalt både en och två och tre och fyra gånger. Men när jag såg honom chatta för fullt med en ny tjej så blev jag asförbannad.

Han, han som för några dagar sedan sa att han ALDRIG satt o chattade när jag var hemma. Han lovade på heder & samvete. Nu...nu dök hon upp där på skärmen när jag stod bredvid honom...snabbt som ögat tryckte han bort henne...som vanligt.

Vad man än säger till honom så projecerar han tillbaks till mig. Det värsta är när han säger att jag har sagt något som jag inte har. Han hävdar alltid att jag har sagt att "jag är så jävla bra". Det har jag aldrig sagt till honom. Men det är hans tolkningar av situationer och hans "bagage" med dålig självkänsla som mixas ihop till att jag säger "jag är så jävla bra".

Han kan inte stå för vad han gör eller säger - för allt han gör eller säger gör han på grund utav mig! Det är jag som får honom att säga och göra det han gör och säger! Hänger ni med? *ler*

Det var skönt att han åkte. Han sa att han skulle komma hem ikväll igen. Vi får se.

Kram Alma Prana

Jag HATAR dig, sa Jonas till mig!

2009-09-06T10:04:00.001-07:00

"Jag hatar dig, jag hatar den personen som står framför mig" Det var Jonas exakta ord till mig. Tårarna bara rinner nerför kinderna när jag skriver detta inlägget.

Klockan 17.30 behagade sig Jonas att komma hem. Efter några syrliga kommentarer från min sida så säger han "out of the blue"
- Ja, jag har endast tänkt på mig själv! Har du märkt någon skillnad?

What? Vad nu? Har han försökt visa mig något? Prove a point?

- Va! Har denna helgen gått ut på att visa mig något, frågade jag Jonas?
- Det är inte lönt att vi pratar. Du vill ju aldrig lyssna på vad jag har att säga.
- Men..jag förstår ju inte. Du måste ju förklara. Jag har inte märkt någon skillnad.

Jonas blir skitsur och vägrar prata. Han har på något sjukt sätt försökt visa mig att "såhär går det när jag inte visar att jag bryr mig" och i "vanliga fall visar jag att jag bryr mig". Förstår ni?
Vad han inte förstår är att jag inte bryr mig om honom - vi ska ju skiljas! De som blir drabbade är barnen. Det är dom han skadar. Men han förstår inte ens det.

Jag är lika dum som han, säger han till mig. Under alla år tillsammans har han nervärderat sig själv. Det är jag som hela tiden har försökt att höja hans självkänsla, hans självförtroende. Försäkt intala honom att han är en bra kille. Allt grundar sig i hans barndom. Med slag och kränkande beteende från hans familj. Men han förstår inte vad jag har försökt göra för honom, det är en gåta för Jonas. Och nu säger han att jag är lika dum som honom!

Ja, dum har jag varit. Dum för att ha försökt hjälpa denna mannen och älskat honom. Men jag är inte dum i huvudet, som han vill påpeka. Inte!

Förutom att han hatar mig sa han att jag ska ta o skita i vad han gör med barnen när de är hos honom m.m. Han sa så mycket dumt o sårande. Men det får vara nog för ikväll. Jag orkar inte mer.

Mår så otroligt dåligt.

Kram från en ledsen

Alma Prana

Varför blir jag förvånad över Jonas beteende?

2009-09-06T04:53:00.000-07:00

Eller blir jag det? Kanske inte, men jag blir alltid lika besviken på honom. Jag hoppas inom mig att han en dag ska ändra sig. Jag hoppas.

I fredags sa jag till Jonas att ville han åka iväg till övernattningslägenheten så fick han det, det var hans val. Men jag ville att han skulle vara hemma i tid för att ta Noel till sin kompis födelsedagskalas. Bad honom även om att köpa en present till pojken som fyller år då jag inte hade några pengar på mitt konto.

Så kommer söndagen. Vi packar ihop från vår helg i Vara och kör hemåt. Har inte pratat med Jonas än. Har velat ringa honom flera gånger men valt att inte göra det. Kommer hem - ingen Jonas! Packar in våra väskor och ringer honom. Först svarar han inte på den ena telefonen. Sen när jag ringer på företagstelefonen svarar han! Då hade han inte hunnit svara på den andra - skitsnack!! Han befinner sig i en liten lägenhet. (Eller?)

- Var är du, frågar jag
- I lägenheten
- Men du skulle ju köra Noel på kalaset
- Det har du inte sagt något om till mig!
..........................

Jag blir helt j**la tokig!!! Vad är det han inte hör / inte förstår i en konversation????? Han har inte hört att han skulle köra Noel på kalas - bullshit!!

Världen kretsar bara kring Jonas.

Jag kan bara lita på mig själv. Jag trodde faktiskt att han skulle komma hem itid för att ta Noel på kalaset, men tji fick jag. Däremot räknade jag inte med att han skulle köpa en present - så det hade jag fixat med redan. Där fick jag rätt - han hade inte köpt någon present heller.

Nu är det en timme tills det är dax för Noel att bli hämtad från kalaset. Kommer Jonas att dyka upp för att hämta sin son eller...? Det blir säkert jag som kör iväg...igen.

Lördagen kändes skön, halva söndagen kändes bra sen kom irritationen och frustrationen...

Kram Alma Prana

* Helgen i Vara och Sveg!

2009-09-06T04:35:00.000-07:00

Lördagen var skön & avkopplande.

Föst körde vi ner till Vara och hälsade på mina föräldrar. Efter en stund kom pojkarnas kusiner över - jubel! - de busade & stojade!

Jag passade på att köra till Sveg och hälsa på en väninna. Det är inte så ofta man ses nuförtiden så det känns alltid lika trevligt. Vi fikade och pratade en massa skit. Såsom två "tjejer" gör när man ses! Sen tog vi en runda till min väninnas salong och hon vaxade mina ögonbryn.

Hemfärd och middag med familjen. Syrran och hennes familj var också där. Det var planerat att Noel och lilleman skulle sova över hos kusinerna men tyvärr fick Lovisa feber på kvällen så övernattningskalaset fick ställas in. Men planerna ändrades och Axel stannade hos mormor & morfar - jubel igen!!

Pojkarna höll låda och rumstrerade runt till klockan 23!! Jag var helt död och stupade i säng! Men det känns bra att ha kommit bort från hemmet och Jonas. Det bästa är att barnen har träffat mormor & morfar och kusinerna, och fått ha skoj!!

Många kramar

Alma Prana

(*Vara och Sveg är bara påhittade orter. Vet inte ens hur de ligger geografiskt! Geografi var inte mitt starkaste ämne i skolan!)

Jag har fått låna en övernattningslägenhet...

2009-09-04T05:09:00.000-07:00

...över helgen, sa Jonas till mig när han kom hem!

Okey...vad nu?...

Vi går ut och pratar, sa jag
Vi ställde oss i garaget och jag frågade:
- Varför?
- Jag behöver det...behöver vara själv och tänka...är så trött...
- Okey, men du kan vara här hemma för jag kan åka till "Vara" med barnen och sova över. Tänkte ändå hälsa på.
- Mm...men det känns bättre att komma härifrån...bort till något nytt...

Det är många tankar som far genom huvudet.
Vem ska han nu träffa..börjar verkligheten hinna ifatt honom nu?...spelar han?...vad är han ute efter egentligen...är han verkligen så "nere" som han ser ut?

Även om det skulle vara så att han tänker träffa någon - so what! Jag vill ju ändå inte leva med honom. Men det känns ändå inombords.

Han har många tillfällen att tänka men han väljer att sysselsätta sig med andra saker. För att inte känna. Han vill inte känna, vågar nog inte känna...för det gör ont..och han vet inte hur han ska handskas med alla känslorna då...det är lättare att lägga locket på...men locket kanske har börjat öppnas..öppnats på glänt...på grund av trycket i bägaren...

Ja, ja, Alma Prana - sluta att tänk så mycket!! Jag skäller lite på mig själv *ler* Nu ska jag åka till "Vara" i helgen och ha det skönt. Jajamensan!!!

Kram Alma Prana

Mindfulness för föräldrar!

2009-09-04T02:34:00.000-07:00

Tar en liten paus i städandet! Ska ha husvisning imorgon!

Jag försöker vara mer närvarande i nuet - här & nu! Det är inte det lättaste. Man får börja med att bli medveten om vart ens tankar/känslor är och sen börja tänka aktivt - att vara här och nu!

Det krävs övning och åter övning. Inget som kommer av sig själv!

Mindfulness för föräldrar:
1. Försök se världen från ditt barns perspektiv. Vad är det han eller hon möter just nu?
2. Försök föreställa dig hur du uppfattas och låter från ditt barns utgångspunkt - sätt att se.
3. Träna dig i att se på barnet som perfekt som det är. Acceptera dem när det är som svårast att göra det.
4. Var medveten om dina förväntningar på ditt barn. Och försök se när dina förväntningar är i barnets intresse. Var medveten om hur du kommunicerar dessa förväntningar och hur de uppfattas.
5. Var altruistisk och sätt barnens behov framför dina egna så ofta du kan. Se sen om det inte finns en chans att ni bägge kan få era behov mätta.
6. När du känner dig osäker och bortkommen - stanna upp. Ge all uppmärksamhet på vad som sker nu i situationen, i dig och ditt barn, din familj. På så sätt kan du gå bortanför tänkandet och intuitivt veta vad du bör göra.
7. Lär dig leva med anspänning - spända förhållanden - utan att förlora din balans. Öva dig i att gå in i varje ögonblick utan att förändra någonting eller ha något speciellt resultat. Se vad som går att göra - om du är villig att lita på dina instinkter och intuition.
8. Be om ursäkt när du har förrått ditt barn på något sätt. Ursäkter är helande och visa att du ser situationen klarare eller mer från ditt barns utgångspunkt.
9. Varje barn är speciellt. Varje barn har sina behov. Var och en ser på sitt sätt.
10. Den största gåvan du kan ge ditt barn är du själv. Det betyder att du behöver arbeta med din självkännedom och din medvetenhet. Vi behöver vara grundade i ögonblicket för att dela vad som är bäst och djupast i oss.

Jag hittade denna lappen när jag städade innan. Kommer inte ihåg vart den kommer ifrån! Men den är bra och innehåller många tankeväckare.

Våra barn är framtiden. Visa dom all kärlek, respekt och uppmuntran du kan, och sätt gränser!

Kram Alma Prana

Det värsta Jonas har sagt till mig...

2009-09-02T09:30:00.000-07:00

...fram tills nu 2/9-09

I helgen så övergick diskussionen om köksuppdelningen till att Jonas anklagade mitt för att inte ha bidragit med något under vårt förhållande!

Han har bidragit med den största inkomsten JA men allt annat då?
Jag har både arbetat, studerat och sen när barnen kom så har jag varit hemma med barnen, tagit hand om hem, handlat, tvättat, studerat på högskolan under två år - samtidigt som jag gjorde allt förstnämnda. Har praktiserat på sjukhuset, heltid - samtidigt som jag har gjort allt förstnämnda...för att Jonas att arbetat borta..under några dagar i taget eller någon vecka i taget. Jag har varit mamma på heltid - världens tuffaste arbete - har uppfostrat två pojkar och försökt ge dom en bra grund att stå på...sunda värderingar..trygg miljö och mycket kärlek.
Samtidigt har jag levt med en stor smärta som har stressat kroppen...samtidigt som jag har försökt finna hjälp för smärtan. Det tog "bara" 5,5 år!!

Så kom inte och säg att jag INTE har bidragit med något.

- Vad hade jag kunnat göra mer, frågade jag Jonas?
- Inte vet jag, säger han nonchalant.
- Skulle jag begått självmord, tatt död på mig själv?
I samma sekund som de orden sprutar ur min mun, i samma sekund ångrar jag mig. Nu befinner jag mig på samma, låga nivå som Jonas. Skit också tänker jag tyst för mig själv. Döm om min förvåning när Jonas svarar:
- Ja..det hade varit ett alternativ. Ett lite drastiskt sådant men ett...alternativ.
Hans ord skär som knivar i mig. Hur kan han? Sa han verkligen det jag hörde? Ja...det gjorde han.
Han ser ut som om han precis har frågat "vad blir det till middag idag?". Men det var inte de orden han sa utan "Ja...det hade varit ett alternativ"

Jag kommer aldrig att förstå hur man kan säga så till en annan person. Dessutom någon som man har levt tillsammans med i elva år. Förtår inte.

Kram Alma Prana

Kommer han eller kommer han inte?

2009-09-02T00:35:00.000-07:00

Kommer Jonas stå för vad han har skrivit under på? Ja, det är frågan. Han har gett mig vissa antydningar de senaste dagarna på att han inte kommer att göra det. Han vill inte betala hela summan underhållsbidrag som vi kom fram till gemensamt. Pappret är skrivet och undertecknat + bevittnat. Ändå påtalar han att jag har lurat honom. Att han har varit så snäll och naiv så...Herregud, säger jag bara! När ska han börja stå för vad han gör och säger?? När?

Nä,nu ska han bara betala en viss summa och resterande belopp ska in på ett konto för att spärras till barnen. Tyvärr så blir det nog så att jag får dra honom inför rätten. Hoppas bara att det inte ska behöva gå så långt. Min ork räcker snart inte till.

Han är så fräck den mannen...han sa att den enda anledningen till att vi hade kommit fram till att han skulle ha barnen tors - -sön, varannan vecka, det var för att jag skulle få bidrag! Det var det värsta! Men detta visar bara än en gång att det enda Jonas tänker på är pengar! Jag tänker på familjen, på barnen.
Den enda anledningen till att han från början ville ha barnen varannan vecka, det var just för pengarna. Att han skulle slippa betala underhållsbidrag. Men hans arbete sätter käppar i hjulet för det.

Han har ju t.o.m fått två varningar från arbetsgivaren. Den ena p.g.a att han inte har kunnat resa så mycket som företaget har krävt - på grund av mig! Jag tror detta är rena skitsnacket från Jonas sida, har aldrig hört talas om varningen innan. Men han är så angelägen att såra och anklaga mig, så han säger vad som helst.

Han har aldrig varit hemma från arbetet för att jag har varit sjuk eller på grund av barnens sjukdom. Aldrig.

Han säger rätt ut att jag försöker skinna honom. Att jag har försökt bedra honom och utföra bedrägerier i hans namn. Ja, icke att förglömma - jag har förtalat honom till mina vänner!! Vad säger man - är inte ordet paranoid ett bra ord i detta sammanhanget?
Det är inte som om Jonas är en välbärgad man. Jag ler stort för mig själv!

Han tog mitt efternamn när vi gifte oss och jag har från första början bett honom att byta tillbaka till sitt gamla. Det var ok för många veckor sedan, men han lämnar aldrig in pappret till skattemyndigheten. Nu hävdar han att han inte behöver byta efternamnet förrän skilsmässan har gått igenom. Måste ta det med en advokat.

Han sa också att han anser att barnen ska byta efternamn! Varför? - det handlar bara om makt och stöddighet från hans sida. Barnen har mitt efternamn och det finns ingen anledning att byta. Det ska vi bli två om.

Det är Jonas som hela tiden säger "ska vi göra detta som vänner eller? Hur vill du ha det, vill du att jag ska bli din ovän, va?!"

Det är skrattretande att han då gör på detta sättet. Säger dessa sårande saker till mig. Tror han verkligen att jag ska tycka bättre om honom?

Kommer han eller kommer han inte att betala överenskommet underhållsbidrag? Det återstår att se.

Kram Alma Prana

My blog keeps me from going insane!

2009-09-01T03:54:00.001-07:00

Ursäkta att titeln är på engelska. Jag kämpade med att hitta en bra, enligt mig, översättning till svenska, men det tog för lång tid!! Men jag tror nog att alla som följer min blogg kan engelska *ler*

Tokig. Ja,jag hade nog blivit tokig om jag inte hade haft bloggen att skriva av mig på. Den har funnits där som en livlina för mig och som "kom ihåg". För jag lever med koncentrationsproblem och glömskhet - sviter efter många år av stress Så därför är jag glad för bloggen men även för alla fina kommentarer jag får. Tack.

Igår blev det tydligt att jag inte får lov att reagera hur jag vill. Det sätt jag reagerar på är fel -enligt Jonas. Jag ska helst reagera som honom annars så är det fel. Hans sätt är rätt - mitt är fel.

Bland annat så meddelade jag honom igår att jag hade ringt skattekontoret och hans skattepengar kommer inte förrän i december!! Vi har väntat på dom i några veckor nu.
Frågade honom om han visste detta men det nekade han till.
När jag hade sagt till honom att pengarna inte kom förrän i december och att jag/vi hade planerat med att få dom nu så började Jonas.
" Vad vill du att jag ska göra åt det? va, va?!"
Samtidigt höjde han rösten och började varva upp..blev svart i ögonen..ögonen spärras upp..stora..runda...
Barnen ropar " Sluta skrik, sluta bråka"
Jag försöker lugna Jonas med lugn röst men han lyssnar inte, försätter.
"Hör du mig reagera som du, frågar han mig. Va?........"
Inser att det inte finns något jag kan säga som får honom att lugna sig - jag går o sätter mig i soffan.

Senare samma kväll börjar han prata om advokater och att advokaterna ska närvara när vi gör upp bodelningen. Vad har vi kvar, frågar jag?
- Ja, vi har inte gått igenom köksskåpen, säger han.
- Det har vi
- Kom inte och säg att det har vi för det har vi INTE.....

Och sen var det igång igen.
Han blev hög i rösten och jättearg. For fram till grytskåpet och tog fram en kastrull. Höll den i luften och sa med hög röst " denna tar du då INTE".
Jag försökte få honom att komma ihåg vad vi hade kommit överens om. Att han skulle ha den o den stekpannan....men han lyssnade inte...gick på som en galning.
Fösökte få honom att dämpa sig då barnen reagerade igen och kom ut i köket. Det gick inte. Innan hade han en spärr inför att prata högt o bråka med mig inför barnen. Men den spärren är borta nu.

Saken är den att vi har gått igenom allt. Och när vi gjorde det gick det bra. Det finns vissa saker som vi har kommit överens om ska följa med honom, som han inte har tagit. Men det är av den anledningen att de fortfarande används! Vi måste fortfarande laga mat, dricka... Det mesta ligger nerpackat i flyttlådor som han har ställt i sin container!

Men det är skrämmande att han inte kommer ihåg. Inte inser hur fel han har. Det är skrämmande att han verkligen verkar tro på vad han säger. Han tror verkligen att vi inte har kommit överens om köksartiklarna och kämpar med näbbar o klor för att få rätt. Att bevisa att han har rätt. Men han är ute o reser. Totalt.
Jag vet inte vad som händer i hans hjärna. Men jag vet hur jag o barnen reagerar. Det är hela känsloregistret som sätts in och en sorg...en sorg över hur ens man...ens pappa kan bete sig och säga dessa saker. Man förstår inte.

Igår sa han rätt ut att han sket i månadens räkningar. Det har blivit något fel hos Fk så mina pengar är försenade. Typiskt! Men jag betalade vissa räkningar med de få kronorna jag hade och huslånet drogs som det skulle.
Saken är den att han har bytat bank. Så nu har jag ingen kontroll på vad han gör med pengarna. Han sa till mig att hans pengar är slut. När jag ifrågasatt hur dom kunde vara slut så svarade han:
- Därför att jag har varit tvungen att köpa det du har sagt till mig!
Återigen skyller han på mig! På mig! Vad har jag bett honom om...hm..han har handlat lite fil m.m. en eller två gånger...hämtmat när jag var dålig....det är allt. Jag har betalat mat, nya kläder till pojkarna, pojkarnas klippning, ben till hunden m.m. Men det är inget jag drar upp och lägger på honom.

Sa till honom att vad han gör när han har flyttat - det får stå för honom. Men så länge vi har huset och bor under samma tak så SKA räkningarna skötas. Jag krävde att få gå in på hans datorbank och se med egna ögon hur mycket pengar han har kvar och vart dessa andra pengar har gått. Men tyvärr, han hade inte datorn med sig. Den hade han glömt på jobbet!!!!!

Långa..djupa...andetag. Måste påminna mig själv att andas.

Kram Alma Prana

När ska jag få tid till mig själv?

2009-09-01T01:25:00.000-07:00

Jag tycker att det enda jag gör är att fixa med huset, ringa en massa samtal och försöka hålla huvudet ovanför vattenytan. Är så slut..

Pratade med Lena imorse. Hon är en "rehabkompis" som är så underbar. En otroligt varm, generös och omtänksam kvinna. Förundras över hur många vänliga själar som finns därute! Känner stor tacksamhet!

Efter jag hade lämnat barnen på skolan så gick jag & Ullis en minirunda i naturen och pratade. Det är så värmande när hon säger:
- Alma Prana, bara ring om det är något! Om det så är mitt i natten - så bara ring! Jag finns här för dig!

Känslor av tacksamhet strömmar genom mig /tack!

Det är nog tack vare allt stöd som jag känner att jag orkar. Orkar kämpa vidare. Men jag har egentligen inget val. Jag måste gå igenom detta, jag måste kämpa, för mig själv och för mina två underbara pojkar.

Kram Alma Prana

Jonas = Tryckkokare!

2009-08-31T11:39:00.001-07:00

EXPLOSION!!!!

Snart kommer Jonas att explodera. Jag bara går här och väntar. Han blir bara mer o mer labil och oberäknelig. Känner ett stort obehag av att bara vistas i samma rum som honom.
Så fort han kommer hem förändras energin i rummet. En svart, mörk och tung dimma lägger sig över rummet. Kroppen ställer in sig på flykt. Omedvetet men det känns i musklerna. Man spänner sig omedvetet och blodtrycket ökar. Jag går omkring med "kronisk" huvudvärk nu för tiden. Så fort jag pratar med Jonas eller känner av hans negativa energi så mår jag ännu sämre.

Har börjat räkna ner dagarna. Från och med den 1 oktober har han tillträde till huset. Så helgen 3-4 oktober kommer jag att fira. Ett glas vin till mig och läsk till barnen. Kommer nog att baka en härlig äppelpaj med vaniljsås - dagen till ära! *ler* Äntligen!!

Börjar känna en stor oro inför att lämna barnen hos honom. Han tillåter inte att barnen spelar ett spel med glada tillrop - då ryter han till. Han tillåter inte att lilleman visslar inne på sitt rum - då ryter han! Man börjar märka mer & mer på barnen att de drar sig undan, anpassar sig omedvetet efter om Jonas är i rummet eller inte. Samtidigt törstar de efter sin pappas kärlek. Jag önskar så att Jonas ville/kunde förstå.

Nu gick han precis förbi mig och sa:
- Jag åker o tankar bilen till dig.
Sen ut...

Vem ska han ringa nu? Vad ska han hitta på nu? Inte vet jag. Vad jag däremot vet är att han inte tankar bilen till mig för att vara snäll. Han har alltid en baktanke med allt. Men jag bryr mig inte...vill inte fortsätta leva med honom...tack! för att bilen blir tankad, tack!!

Hans tankar finns inte hos mig. Hans tankar finns inte hos barnen. Hans tankar finns inte med barnen. Hans tankar finns hos Jonas.

Han håller inte reda på Noels gymnastik imorgon -det gör jag. Han håller inte reda på att boka tid hos specialistögonläkaren, för att kolla Noels ögon - det gör jag. Listan goes on and on and on...
Detta är väl typsikt kvinnligt också. Att ha koll på hushållet, barnen, allt. Men sedan skilsmässobeskedet har Jonas släppt allt...allt. Precis som om att barnen inte tillhör honom nå mer. Strange!

Jag önskar att jag kunde spela in honom. För att alla ska förstå hur rubbad han egentligen är. Tror inte att mina ord kan ge honom rättvisa! För mig är han som en tryckkokare. En tryckkokare som är på väg att explodera - EXPLOSION!

Det är inte en fråga om IFALL det kommer att ske - utan en fråga om NÄR det sker!

Hoppas bara, att vi inte är i närheten av honom. Jag hoppas att ingen är i närheten av honom.

Kram Alma Prana

En trasig själ!

2009-08-29T07:46:00.000-07:00

En trasig själ.

En trasig själ, en kränkt själ, en känslomässigt störd själ.
Denna själ har jag älskat, vårdat och försökt hjälpa.
Denna själ har sugt livet ur mig, gnistan ur mig, energin ur mig.

Elva år tog det, 11 år av mitt liv, innan jag vaknade upp.
Insåg att jag måste rädda mig själv, rädda barnen.
Från denna trasiga själ som förgör.
Förgör sig själv och sina käraste.
Sakta
Långsamt
Jag tar livet tillbaks

//Alma Prana

Tror ni på Karma?

2009-08-27T11:05:00.001-07:00

Jag tror på karma.
"Inom buddhismen är karma resultatet av en människas handlingar, ord och tankar under hennes livstid. Inom hinduismen står karma också för summan av handlingar under livet, hur väl en människa uppfyllt sina plikter avseende religiösa och vardagliga handlingar. Karmans "kvalitet" har en direkt betydelse när det gäller om vi återföds och som vad vi återföds. [2] Karma används även av andra grupper och individer, även utan filosofisk eller religiös innebörd och som ett uttryck som blivit populärt i Nordamerika och Europa. Direktciterat från:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Karma"

Jag tror på att det finns en anledning till allt, en lärdom i allt svårt och jobbigt som händer oss. Vilka lärdomar jag har fått gällande skilsmässan håller jag på att filar på *ler* men jag kommer att skriva om det senare i bloggen.

Är arg och irriterad på Jonas. Arg för att han prioriterar ett extrajobb före hans barn. Arg för att han sket i att åka o handla fil till barnen. Ringde honom precis o frågade honom vart filen blev av. Barnen är på väg i säng.
Fick till svar att de precis hade fått i kylaren i maskinen!! Och?! Bryr jag mig om det? Nej...Då får inte barnen någon fil, sa jag till Jonas.
- nä..., var allt han sa.
- Bra! Hälsa du din vän kylaren och dina kompisar, så går jag in och säger till barnen att de får gå och lägga sig utan sin fil ikväll! Sen la jag på luren.

Hur kan man? Han hade kunnat sticka iväg o köpa fil och sedan åkt tillbaks till extrajobbet men nej...då prioriterar man bort det...sina barn...han har inte ringt och sagt godnatt heller...han tänker endast på sig själv...på Jonas...ego...

Karma. Såsom han behandlar oss - så kommer någon annan att behandla honom.
Det är min tröst.

Jag tror på karma.

Kram från Alma Prana

Min Bön!

2009-08-24T10:00:00.000-07:00

Min bön med Peter Jöback och Sarah Dawm Finer. Lyssna, njut och känn känslorna, känn känslorna. Tack Ullis!

http://www.youtube.com/watch?v=CstV7P_wEH4

Namaste, my friends!

Alma Prana

Jag lever!

2009-08-24T09:32:00.000-07:00

(Magnolia träd - en favorit för mig!)

Jag lever! Har under en veckas tid haft det ena migränanfallet efter det andra. Det sista fick jag igår eftermiddag. Så jag spenderade kvällen på toaletten, hukandes över toastolen.
Stressen har varit enorm den senaste tiden. Stressen över skilsmässan, husvisningar, tankar som "när får vi huset sålt?", hur jag ska få ihopa vardagen med arbete, lägenhet och barn, ekonomin - stort orosmoment...
Har påbörjat sista veckan på smärthanteringsprogrammet och nu ska vi ut i "verkligheten" igen! Det är nu vi ska praktisera allt vad vi har lärt oss. Är helnöjd med programmet och rekommenderar det varmt till andra. Men min situation är inte den bästa. Smärtan - skilsmässan - ekonomin - oron över min pappa som är sjuk, riktigt sjuk - starten av mitt företag och allt vad det innebär - det är stressigt att starta ett företag även för den som är frisk och här är jag...mitt uppe i kaos...och ska försöka skapa mig ett arbete...få en inkomst...under rådande omständigheter...Mmm...jag vet vad jag vill och jag tror att jag genom att ta en dag i sänder, kan klara av denna oerhört arbetsamma & jobbiga situation.

Jag måste tänka positivt. Och BE OM HJÄLP om jag inte klarar av det. Det är något jag måste öva på - att be om hjälp! Jag är en sådan människa som har svårt för att be om hjälp, så det slutar med att jag gör det själv istället. Följden blir...ännu mer smärta, ännu mer trötthet.

Mm..jag är tacksam över mina vänner, över "Ullis" som piggar upp min vardag (också vän!!), över mina kära pojkar och min familj. Tack för att ni finns!

Många kramar

Alma Prana

Fråga om lov!

2009-08-16T10:43:00.000-07:00

Söndag förmiddag: Pratar med mamma och vi bestämmer att de ska komma hit en stund och umgås o träffa barnen. Går ut i vardagsrummet och berättar för resten av familjen att mormor & morfar kommer och hälsar på lite senare. Allt lugnt!

Två timmar senare, lunchtid, Jonas diskar upp några skålar:

- Du Alma Prana, en liten fråga bara.
- Mm, vad är det?
- Varför frågade du inte mig, om det var ok att dina föräldrar kom hit?
- What? Varför skulle jag göra det? De ville komma hit och träffa mig och barnbarnen, varför skulle jag be dig om lov för det?
- Det är rent bondhyfs att man frågar först, svarade Jonas.
- Jag hade frågat dig om vi fortfarande hade ett förhållande, svarade jag. Varför ska jag komma o fråga dig om det är ok när du skiter i mig? Du informerar inte mig om något, du kör iväg till bank/mäklare utan min vetskap, du skiter i att besiktningsmannen ska komma...jag kan räkna upp tusentals saker till.
- Det är skillnad när du bjuder hem folk hit!
- Jag tänkte inte på att fråga dig om lov, detta är mitt hem och vill jag att mamma & pappa ska komma och besöka så får dom det. Det bestämmer inte du över!

Jonas skitsur nu. Höjer rösten och säger:
- Nu är du TYST!
Som vanligt...Jonas blir upprörd och beordrar mig att vara tyst...nu orkar han inte mer. Sen kläcker han ur sig:
- Är du inte tyst nu så kommer jag att ställa till med en scen...Jag kanske ska komma ner från vinden sen och fråga dina föräldrar om de tycker du är riktigt ??? i huvudet när du pratar på detta sättet?
- Gör du det, gör du det, var det enda jag kom på att säga.
I samma sekund tittar jag ut genom fönstret och ser mamma komma på uppfarten.

Söndag kväll, vid 19-tiden:

Jonas har precis kommit hem från huset.
Vänder sig mot mig och frågar:
- Vilken tid åker du imorgon, Alma Prana?
- Jag vet inte, hur så?
- Nä..jag lämnar barnen kl 8
- Men du skulle ju lämna dom kl 9 imorgon!?!
- Nä, det har jag ändrat
- Jaha, varför?
- Ska jobba för Nicklas...han har skjutit på detta - förhalat detta så länge han kan.
- Va!! Jag skiter väl i Nicklas. Du skulle jobba för honom nästa vecka igen. Du är ju pappaledig denna veckan som kommer. När bestämde ni detta?
- Idag!

Har han frågat mig om det är ok? Nä!! Har han tänkt - Nä! Han väljer att jobba för någon annan istället för att vara pappaledig - har inga ord för hans val, inga ord. Sa till honom att jag hoppas att han kommer att vara där för lilleman på onsdag när han börjar nollan. Då jag befinner mig på smärtrehab så har jag ingen möjlighet att vara där. Det värsta av allt - det hade han inte ens tänkt på, han hade säkert glömt bort att lillman och Noel börjar skolan på onsdag. Skulle inte förvåna mig, inte för fem öre!

Längtar tills min blogg blir lite mer positiv. Tycker inte om att skriva om tråkiga händelser hela tiden. Men en skilsmässa är väl knappast ett glädjeämne i sig? Eller?

Kram till Er alla!

Alma Prana

Känner mig maktlös!

2009-08-15T04:23:00.000-07:00

Känner en inre ilska, en inre sårbarhet & trötthet som gör mig totalt orkeslös. Vet inte hur jag ska orka gå igenom denna resan - denna jobbiga skilsmässoresa.

Klockan är 13.30 på lördag eftermiddag och jag har precis duschat, går fortfarande klädd i nattlinne. Orkar inte...vill inte...är så ledsen...tårarna rinner.

Känner sådan ilska mot Jonas. Han har inte rätt att behandla mig på detta sätt. Den enda personen som är viktig för Jonas är Jonas själv. Jonas kommer först.

Är så arg på honom, för hur han får mig att vara. Jag måste anpassa mig själv, anpassa/välja vad jag säger och gör, för annars får han ett utbrott. Även om jag väljer mina ord så hjälper inte det ibland - som igår t.ex.
Jag går på helspänn hela tiden, vet aldrig hur han kommer att reagera..det tar på krafterna. Jag behöver inte ens säga något - för han drar sina egna slutsatser utifrån mitt kroppsspråk...så milt uttryckt..jag känner mig maktlös, maktlös...

Efter 4 veckors "tjat" så har han åkt till barnens farmor & farfar. Barnen ska få deras födelsedagspresenter, i efterskott. Hans föräldrar borde egentligen få veta hur det ligger till. Han ljuger för dom, precis som för alla andra.

Jag ber Universum om lugn & ro, att vi ska få huset sålt snabbt och ett harmoniskt liv med barnen / tack!

Kram Alma Prana

Kastar kaffekannan i golvet och får mig att gråta på IKEA!

2009-08-14T09:12:00.000-07:00

Dagen kan förflyta lugnt & skönt medan att i nästa sekund förbytas till ett inferno.
Mina händer skakar när jag skriver detta inlägget, jag snavar över tangenterna och hoppas att jag ska bli färdig innan barnen kommer in eller att Jonas kommer tillbaks med hunden.

För ca 1 timme sedan fick han ett utbrott igen. Han höjde kaffekannan som var till hälften fylld med kaffe och drämde den i golvet. Kaffe och glassplitter överallt. Till råga på allt har han mage att säga:
- Ser du din del i detta?

Jag börjar bli så trött på att leva under samma tak, det tar verkligen på krafterna, tar på humöret. Varför blev det så här nu då? Vi får backa några timmar när vi befann oss, hela familjen på IKEA. Jag ställde en fråga till honom om vem som skulle betala vad och Jonas slog bakut. Han vägrade prata, vägrade lyssna och utbrast:
- NU KÖR JAG!
Han gick och barnen följde efter honom. Jag vägrade låta mig hunsas av honom så jag fortsatte titta. Efter ett tag ringer mobilen - det är Jonas. Då sitter han ute i bilen med barnen. Jag frågar honom om han tänker köra iväg och lämna mig. Han svarar:
- Är det det du vill så gör jag det!
Är det någon som hörde mig säga att jag ville att han skulle köra och lämna mig på IKEA??? Nä, bara Jonas.
Jag känner tårarna tränga upp...nej, inte här, inte på IKEA...fan också...skit också..
Det var bara att lämna sakerna jag hade samlat ihop och gå med tårarna rinnandes. Jävla karl, jävla Jonas.

Efter en lång bilresa kom vi hem. I tystnad. Sätter på kaffet och sätter mig vid köksbordet. Jonas sätter sig och barnen går ut.

Jonas börjar med att ställa en fråga till mig. Jag svarar sedan BANG, KORTSLUTNING - diskussionen slut. Det går bara inte att prata med honom, han förvränger, skrattar åt mig, lyssnar inte/hör inte...vill inte höra...katastrof.

Han är rasande och säger:

"Hädanefter om du vill prata med mig så blir det genom advokat...
Jag kommer att avsluta alla abonnemang- bredband, mobil m.m. Jag kommer att betala halva lånet och hur du löser din bit det skiter jag i. Varför ska jag bry mig om dig när vi ska skiljas?"

När han står där och gastar så är det inte lönt att öppna munnen. Det tar bara på krafterna. Det är nog jobbigt att sitta där och lyssna, att ta emot allt han säger...det sårar. Speciellt när han upprepar saker som inte är sanna - att jag kräver vissa saker t.ex. Saker som jag ALDRIG har sagt. Men hans tolkningar är SANNA. Det är det som gäller!

Kaffekannan åker i golvet - kaffe och glassplitter överallt...

Kram Alma Prana

Dagens samtal med Jonas - skilda världar!

2009-08-11T09:13:00.000-07:00

Skilda världar:

Orkar inte, vill inte mer. Jag blir tokig inombords, arg & ledsen. Jonas totalt förvrängda verklighetssyn skrämmer mig. Det är nästan så att man börjar tvivla på sig själv. Lagade jag aldrig mat? Är jag så elak som han säger?

Men som tur är så har jag en klar verklighetsuppfattning. Men det sårar en inte mindre att höra sådana saker från en man som man har levt tillsammans med i elva år. Det började med att han sa att jag inte brukade laga middag innan. Alla som känner mig vet att jag i 9 fall av 10 har middagen färdig när han kommer hem från jobb. Hur kan han ha glömt det? Hur kan han ens säga något sådant? Jag undrar i vilken verklighet han lever i?

Sen fick jag höra att jag har hjärntvättat honom. Det är inget fel på honom, nä felet ligger hos mig. Han förstår inte vem jag är, han tror sig vara förmer mig. Han behöver ingen hjälp – däremot jag.

Han har inte sökt hjälp tidigare och det är jag mitt tjat som har gjort att han har gått till psykolog och att han skall komma till en KBT-terapeut. Han nämnde även att han inte har varit och fått hjälp innan! Hur kan han säga det? Det är helt sjukt – han har ju varit tre gånger tidigare. Har jag inbillat mig allt? Det känns som om man lever i en rysare och att han håller på att flippa ut totalt. Hans verklighetsuppfattning skrämmer mig.

Det var 6 år sedan har var självmordsbenägen sa han.
”Men för fem månader sedan satt du i fåtöljen och sa att du kunde ta livet av dig, sa jag.”
”Ja, det kan jag fortfarande, men det är inget som lockar mig.”
Det var hans exakta ord.

Jag blir rädd. Jag blir frustrerad. Jag känner mig sårad, ledsen och arg. Här har jag investerat hela mig själv i vårt förhållande, försökt hjälpa honom med hans personliga problem och vad får jag? Inget, bara skit tillbaka. Jag har sagt det innan och jag säger det igen. INVESTERA ALDRIG MER I ETT FÖRHÅLLANDE ÄN DU KLARAR AV ATT FÖRLORA.

Varför behandlar han mig som skit? Varför kan han inte se att jag har försökt att hjälpa honom? Varför kan han inte se att jag är den mest älskvärda personen han känner? Varför kan han inte se att jag är den enda som har ställt upp för honom? Varför?

Känner mig som en blöt fläck på golvet. All energi är borta. Längtar tills han försvinner ur mitt liv. Han kan inte ens respektera mina veckor på smärthanteringsprogrammet och göra det bästa av situationen - som han en gång lovade mig.

HAN ÄR INTE VÄRD MIG! EN DAG KOMMER HAN ATT UPPTÄCKA VAD HAN HAR FÖRLORAT, DET ÄR JAG HELT SÄKER PÅ, DEN DAGEN ÄR DET FÖRSENT.

Kram Alma Prana

Det kan inte bli värre än vad det är...

2009-08-06T11:04:00.000-07:00

..sa Jonas till mig idag.

Kom hem på eftermiddagen och såg att Jonas precis hade satt igång med att röja huset. Han hade städat ur det ena skåpet och jag stod och gick igenom vad han hade sorterat bort.
Tittade på honom och sa:
- Undrar du aldrig över hur det kommer att bli sen? Sen när vi har flyttat isär?
Jonas tittade på mig och sa:
- Det kan ju inte bli värre än det är nu! Eller kan det?
Automatiskt kände jag hur tårarna började rinna. Per automatik!

Blir så arg när han säger så. Han borde lära sig att UPPSKATTA saker o ting mera. Uppskatta vad jag gör och vad jag har gjort. Men han förstår inte. Han borde uppskatta livet mer, barnen mer och djuren mer.

När han har flyttat då kommer han att få det jobbigt. Tvätta sin egen tvätt, laga sin egen mat, planera aktiviteter, planera barnen, planera skola/fritids m.m. KATASTROF!! Katastrof, är bara förnamnet.

Han kom inte ens ihåg att ta lilleman till tandläkaren igår. Trots att jag hade satt upp lappar, gick in o väckte honom innan jag åkte - enbart för att påminna - trots detta så glömmer han bort besöket.

Nä, livet kommer att bli ett abrupt uppvaknande för honom. För han befinner sig i Jonaslandet nu. Men snart så vaknar han upp till det verkliga livet.

Kram Alma Prana

Barnens prat med pappa!

2009-08-06T07:12:00.000-07:00

Häromkvällen så kändes det som om mitt huvud skulle explodera. När jag kommer hem från smärtrehab så kommer alla mot mig - överlyckliga. Det känns bra men samtidigt får jag ta emot all frustration. All frustration som har byggts upp under dagen - allt kastas över mig. Det blir en väldigt stressad situation och jag känner hur mitt blodtryck ökar dramatiskt. De upptäckte på smärtrehab att mitt blodtryck var alldeles för högt - undertrycket låg på 97! Inte bra.

Men..jag fick nog när barnen klagade på att pappa Jonas bara skällde på dom och satt framför datorn hela dagarna. Då fick jag nog och gick ut & hämtade Jonas. Tänkte att det var på tiden att han fick HÖRA vad barnen kände/tyckte.

Vi satte oss i lillemans rum och jag inledde samtalet. Barnen sa att de tyckte att Jonas var arg hela tiden och skällde/skrek på dom. Jonas reagerade med att först säga nej....men jag satte stopp meddetsamma. "Tänk på att det är barnens känslor, sa jag. Det är deras upplevelser"
Då blev han tyst o lyssnade. Barnen var jätteduktiga och berättade. Noel sa också att han var rädd för att berätta detta för pappa för att han trodde att pappa skulle bli ännu argare då!

Efter samtalet sa Jonas förlåt till barnen och kramade dom. Man såg lättnaden hos Noel och lilleman.

Parantes; Igår, dagen efter, märkte man skillnaden hos barnen. De var mycket gladare och uppåt. Jonas verkade också gladare och man märkte att han försökte, han tänkte lite extra över hur han uppförde sig. Men idag, torsdag, vet jag inte. Allt verkar vara tillbaka på ruta 1 igen.

Kram Alma Prana

Barnen börjar tröttna...

2009-08-05T07:08:00.000-07:00

på Jonas humör och ilska. I förrgår kväll gick jag o la mig innan resten av familjen. Man är totalt slut, speciellt psykiskt, när man kommer hem på eftermiddagarna. Det är så mycket information som skall tas in och bearbetas.

Men..jag låg i sängen och hörde när Jonas skulle få barnen i säng. När han väl hade sagt ifrån att nu ska ni lägga er så var det - NU! SNABBT! Han körde med barnen och praktiskt taget "kastade" dom i sängs. När han skulle gå ut från Noels rum säger Noel högt & tydligt;

- Du måste sluta någongång!, till Jonas
Jonas bara går utan att säga något.

Jag smyger in till Noel och frågar honom:
- Noel, vad menade du med det du sa till pappa - att han måste sluta någongång?
- Ja, svarade Noel. Han måste sluta att alltid vara så arg!
- Jag förstår och håller med dig, sa jag till honom.

Barnen tar åt sig och mår inte bra över Jonas humör. Säger jag något till honom så "är det jag som manipulerar barnen, det har inte dom sagt osv..." Man blir ledsen.

Kram Alma Prana

Vad gör han hela dagarna?

2009-08-03T07:43:00.000-07:00

Har precis kommit hem efter en arbetsam dag på smärtrehab. Är vrålhungrig och hoppades på att någonting var planerat. Men det visste jag väl, inget var framtaget och inte någon middag på bordet.

Tänk vad lyxigt om man någon gång fick komma hem till hemlagad middag på kvällen. Underbart! Det är något jag vet att Jonas kommer att sakna. Han är bortskämd med det. Ordentligt lagad mat, varje dag.

Har visning på lördag och jag såg meddetsamma att ingenting var gjort, ingenting var taget inför helgen. Jag blev inte förvånad. Kände en lättnad av att snart bli av med honom. Jag ser honom idag som en parasit som har ätit mig levandes. Med min tillåtelse!! Men nu ska det bli andra bullar!! Jag känner en känsla av lätthet av att skilja mig från honom. Det kommer att bli oerhört ensamt, smärtsamt och jobbigt men jag kommer starkare ut på andra sidan.
Det är så jag känner det idag!

Men nu skriker min mage efter mat så det är väl bäst jag sätter igång. Jonas har stuckit iväg för att göra några ärenden. Han har bara haft hela dagen på sig men...

Kram Alma Prana

Samtal med Noel

2009-08-02T07:31:00.000-07:00

Igår kväll (lördag 1/8) var endast jag och Noel hemma. Lilleman hade följt med Jonas för att lämna några pallar vid hans nya hus.
Jag och Noel satt framför tv´n när Noel sa;

- Mamma, sen ni bestämde er för att skiljas så bråkar ni hela tiden. Ni bråkar som barnungar.
(Oj, vilket slag i magen)
- Jag förstår att du känner så, svarade jag. Jag är hemskt ledsen över att ni får vara med om detta, det är inte min önskan. Du vet att mamma älskar dig och att du inte har gjort något fel?
- Mm..det vet jag.
- Känner du att pappa älskar dig?
- Mm..lite...
- Vad hade du velat att pappa skulle göra? Finns det något speciellt du vill?
- Jag vill att han ska vara mindre arg och umgås mer... och inte vara borta så mycket.
- Kan mamma göra något mer för dig?
- Nej...nä

Sen var det slut. Jag la min arm omkring honom och så satt vi tillsammans framför tv´n.

Kram Alma Prana

Det känns som om jag befinner mig i en...

2009-08-01T13:00:00.000-07:00

torktumlare. Jag mår illa, magen känns orolig, huvudet snurrar och jag vet varken ut eller in.
Jonas har flyttat en container till hans nya hus idag. Nu på kvällen skulle han flytta några pallar som stod packade o klara i garaget. Jag hittade ett badmintonset som jag hade köpt och en drake från mina föräldrar i en av pallarna. Jag tog dom och sa till honom. Det skulle jag inte ha gjort.

Han började mala och mala och till slut så gällde inte bodelningen nå mer. Det är så svårt att beskriva med ord. Man känner sig helt maktlös...det kvittar vad man säger, han lyssnar inte..han är som i en annan värld....blir aggressiv och oförmögen att höra, känna och lyssna. Allt bara för att jag tog badmintonset + draken.

Lilleman kom in och kände av irritationen i luften. Han satte sig mellan oss och jag signalerade till Jonas att sluta. SLUTA! Men gjorde han det, nej!
Nu börjar han rubba/lätta på gränserna när det gäller att tygla sitt humör, när barnen eller grannarna är i närheten. Det blir värre & värre.
Innan Jonas gick sa han högt:
- "Du är H, E, M, S, K

Lite senare kommer han in igen och börjar mala på. Han beordrade mig att komma ut för att titta på innehållet i pallarna. När jag vägrade så började hela han koka.
"Jag tyckte om dig innan men, fy fan...du är sjuk. Du pratar om borderline men du är ju helt tokig..."

Nu reagerade vår hund på hans aggressiva framtoning. Han började skälla ut Jonas. Jag kände verkligen att hunden försvarade mig. Han visade Jonas att "såhär behandlar du INTE min matte"

Jag känner ett stort obehag inför Jonas. Han är så labil, så opålitlig.

Vem tror han att han är? Någon som är förmer alla andra?

Kram Alma Prana

Nu sover han på soffan igen!

2009-08-01T08:20:00.000-07:00

I två nätter han Jonas legat på soffan. Det hela börjar bli lite av ett spektakel. Han brukar hota med att han ska sticka, sova i bilen. I förrgår sa han att han skulle sova på soffan.
- Du sover vart du vill, svarade jag! Du har sagt både en och två gånger att du hädanefter ska sova i bilen men...det gör du aldrig.
- Nä, det är för att vi kom överens om annat!
- WHAT?!

Det vet jag inget om. Har aldrig haft den diskussionen med honom. De gånger han har sagt att han ska sova i bilen har jag avvaktat. När kvällen kommer så väntar jag och ser...går han ut och lägger sig i bilen..nä...

Jag måste nog vara förberedd på att han inte håller vad han har lovat, angående bl.a. bilen. Han kom häromdan och frågade mig:
- Vad gör du om jag kommer o säger - Här har du 67 000 kronor för bilen - och sen tar jag bilen och drar?
Blev helt stum. Fick inte fram ett ord. Ja, vad gör jag? Ser till att få ett vattentätt dokumet.

Moving on...

Kram Alma Prana

Moving on!

2009-08-01T08:10:00.000-07:00

Jag älskar låten "Moving On" med Sarah Dawn Finer. En av sveriges absolut bästa sångerskor, enligt mig! Hon är underbar! Här får ni texten till denna underbara låt får se om jag lyckas få med en länk också!

http://www.youtube.com/watch?v=RfHpjo8Ye1o

Dreaming, hoping, for another try
I’ve been looking, searching, deeper down inside
And if I loose my way, I’ll find another road
‘Cause I can make a change on my own

I’m moving on and I’m gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone, I can be who I wanna be
Start living my life for me
I believe that finally I’m moving on

Something, somewhere, that I long to find
I am learning, slowly, one day at a time
That if I loose and fail, I’ll be fine

I’m moving on and I’m gonna get stronger now
And nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone, I can be who I wanna be
Start living my life for me
I believe that finally I’m moving on

(I can move it) To a brighter dawn
(I can move it) Gotta take the fight
(I can move it) I can make it right
I can make it right

I’m moving onnn….
Nothing will break me down
I will not give in to doubt
Those days are gone, I can be who I wanna be
Start living my life for me
I believe that finally I’m moving on

I can move it, I can move it

Kram Alma Prana

Du har bedragit mig och förtalat mig...

2009-08-01T07:15:00.000-07:00

(From my garden/ Alma Prana)

...fick jag slängt i huvudet av Jonas i torsdags 30/7, 2009.

Då jag kommer att skriva krönikor på Skiljas.nu, så ansåg jag att det var bäst att berätta för Jonas att jag bloggar. Sagt och gjort, det gjorde jag! Berättade att jag skriver en blogg om vår skilsmässa där jag tar upp mina tankar & känslor och hur jag upplever den här resan. Sa även att jag skriver helt anonymt och att ingen kan koppla bloggen till oss. Reaktionen var lugn, det var ok från hans sida! Gud, vad skönt, skrev jag i ett sms till min väninna. Det kom jag att ångra då jag några timmar senare ringde bölandes till henne igen.

Kommer inte ihåg hur allting började denna kväll men har sammanfattat det viktigaste (enligt mig!)
Upprepade gånger har Jonas sagt åt mig. " Du är inte ett dugg bättre än mig" Han har troligtvis arbetat hårt med hjärnan för att komma på något att kasta i mitt ansikte.
Då han har varit otrogen mot mig - bedragit mig och gått bakom ryggen på mig - så kom han på följande:
" Du har också bedragit mig! Du är skyldig till bedrägeri genom att du har vunnit auktioner på Tradera i mitt namn"
Menar du allvar, var min första reaktion? Vi öppnade ett Tradera konto tillsammans för flera år sedan. Olyckligtvis i hans namn. Så nu utför jag bedrägeri varje gång jag vinner budet på en tårtbild till barnens kalas!!
Tänk på det alla som har ett gemensamt Traderakonto! Var aktsam - Bedräger!! *ler*

Förtalat honom:
Jonas kom inrusande och sa:
- Det finns människor som inte pratar med mig nå mer!
- Vem då, frågade jag?
- Linn, Christina och Hanna bland annat, svarade han.
- Men..Linn pratar ju med dig och ...
- Nä, inte som förut.
- Är det mitt fel då, frågade jag?
- Ja, för du har förtalat mig. Genom din blogg förtalar du mig. Vem vet att du bloggar?

Berättade jag inte vart jag bloggade så skulle han ringa och säga upp mitt mobilabonemang, den fasta telefonin och bredbandet!
- Sitter du och hotar mig nu igen, sa jag?
- Mm..ja, det kan du ta som ett hot.

Jag skulle visa mer/större tacksamhet mot honomm annars så... Han var alldeles för snäll mot mig. Han hade varit så jävla dum och skrivit på alla papper jag hade lurat på honom. Han hade pratat med andra och de "tyckte synd om honom".

Han upprepar hela tiden att han inte har några skyldigheter för mig. Om jag hade legat ute på gatan så hade han kunnat stå och skratta åt mig. För han har ju inga skyldigheter! När han säger så, så ser man verkligen hur han njuter. Det enda "övertaget" han har är det ekonomiska. Ja, han har ett arbete, det har inte jag. Inte än...men snart!

Vem är han? Vem är mannen jag har levt tillsammans med i 11 år. Vem är han?

Min mobil ringde:
- Ge mig mobilen, sa Jonas högt och bestämt. GE MIG MOBILEN!
- Nej, varför skulle jag? Det är min mobil.

När jag sa nej och svarade, så gick han och ringde telia. För att säga upp mobilen. Men han la på luren till slut. Jag stod kvar helt chockad och visste inte vad jag skulle säga. Han är sjuk, vem är han? var det enda som for genom mitt huvud. Vem är han?

Denna gången skrämde han mig på riktigt. Fick en hemsk känsla i magen. Jag tror inte att han är förmögen att skada mig eller barnen fysiskt, men hela situationen var obehaglig till tusen.

Han har hotat med självmord tidigare. Men nu har dosen höjts på de antidepressiva han äter, så det finns väl ingen anledning till oro där. Sist han hotade med självmord så blev jag fly förbannad. Sa att det, enligt mig, är det mest egoistiska man kan göra. Tänk på barnen. Det är en lätt flyktväg att ta sitt eget liv, ett fegt sätt.

Kram på ER

Alma Prana

Idag lades vårt hus ut på Hemnet.

2009-07-29T12:58:00.000-07:00

(From my garden/ Alma Prana)

När jag kom hem från smärtrehab idag så satt Jonas och läste igenom objektbeskrivningen av vårt hus. Det skulle godkännas innan publicering på Hemnet. Trött som jag var efter en ansträngande dag på rehab så kände jag känslorna bubbla upp. När vi flyttade hit fanns det inget, bara en stor skogstomt. Idag, tre år senare, så är detta min tillflykt i tillvaron, min plats för rekreation.

Jag tänkte tillbaka på första spadtaget, när vi planterade vårt äppleträd som vi köpt till minnet av Sheila ( min vita schäfer som hastigt lämnade oss), när vi krattade stenar en hel sommar och svor över blåsfyllda händer. Nu, nu ska någon annan få bo och glädjas här, någon som aldrig kommer att få samma minnen som jag. Men de får skapa sina egna minnen, men jag känner vemod, känner mig ledsen när jag blickar tillbaka.

Vi godkänner objektbeskrivningen och 30 minuter senare finns vårt hus på Hemnet. Vilken märklig känsla. Nu finns huset därute i cyperspace och nu väntar vi...

Är det brukligt att man går ut och äter lunch med banktjänstekvinnan?
Inte vet jag men det känns inte riktigt rätt. Men vad vet jag?! Men det är precis vad Jonas gjorde idag, enligt honom, något helt normalt.

Han skulle ta med sig barnen till banken och vara färdig till lunch men så blev det inte. Han lämnade barnen hos kompisar och körde till banken själv.
"- När jag ringde barnen kl 14 så ville dom inte komma hem, sa Jonas"
- Vad gjorde du till klockan två, frågade jag?
Då svarade han att han hade varit på lunch med Camilla, banktjänstekvinnan, hon hade bjudit honom, han hade ätit pytt i panna!
- Skämtar du, frågade jag?
Men det gjorde han inte. Det var väl helt normalt, tyckte han. Mm....varför skulle hon bjuda honom. Det är inte som om han är någon storfräsare...herregud! Camilla, Camilla...samma Camilla som verkade tycka jag var en svartsjuk, efterhängsen fru som inte ville släppa sin kära man.
( Jag ringde ju till banken för att upplysa dom om att Jonas har TVÅ STYCKEN barn och han är underhållsskyldig. Han hade ju bara uppgett 1 st barn och att han skulle få barnbidraget!! Oops, det är ju lätt att glömma att man har två barn *ler*)

Ja, ja...varför bry sig? Men det gör man. Även om man försöker att inte analysera och ifrågasätta så gör man det.

Nu ropar sängen...

Många kramar från

Alma Prana

Ps) Nu finns min blogg även på skiljas.nu! Kommer även att skriva några krönikor där. Spännande!

Samtal med lilleman och barnens reaktion.

2009-07-26T11:32:00.000-07:00

(From my garden/ Alma Prana)

Låg och pratade med lilleman i torsdags kväll när följande samtal ägde rum:

- Mamma, varför ska ni skiljas? Varför var Isaks föräldrar här och tittade på huset? Varför ska Isak flytta hit?

Försökte förklara för honom att Isaks föräldrar var här och tittade på huset men att de troligtvis inte skulle flytta hit. Vårt hus var lite för dyrt för vad de hade räknat med.

- Mamma, jag tycker att alla mina kompisar på denna gatan kan flytta till vår nya gata. De kan alla köpa hus där, så kan vi leka som vi gör idag.

- Mm..

- Mamma, jag vill föst följa med dig, Noel också. Sen kan du köra oss till huset där pappa ska bo.

Förklarade för lilleman att ingenting var bestämt än och att vi fick se om pappa fick huset.

Lilleman låg och såg fundersam ut, med tårar i ögonen, när han sa:
- Mamma, du och pappa kanske blir ihop igen?

Klumpen i min hals växte sig större, tårarna pockar på, en tår rullar nerför kinden..svarar, "jag tror inte det älskling lilla. Men vi kommer alltid att finnas här för dig. För dig & Noel.

Lilleman fortsätter;
- Pappa kanske flyttar in i huset bredvid oss, nr 10, (vilket minne den ungen har!)Då kan jag bara öppna dörren och gå så & så och sen är jag framme vid pappas dörr.

Jag ser hur han kämpar med att hålla gråten inne, att svälja klumpen han har i halsen.
- Lilleman, säger jag. Du får lov att gråta, det är ok. Det är inte bra att hålla känslorna inom dig, släpp lös dom, det är ok.

- Mm...mamma, kan du klia mig på ryggen, frågar han och vänder sig på sidan.

- Visst kan jag det, svarar jag och tårarna forsar.

Jag är så ledsen över vad de får genomgå/genomlida. Så otroligt ledsen för deras skull. Men jag hoppas att min enorma kärlek & mitt stöd, kan hjälpa dom på vägen och hela dom.

Tidigare på kvällen satt Jonas och tittade på en film på Tv´n. Så fort barnen kom in i rummet avbröt han dom och sa med hög stämma - Gå och lägg Er. Gå ut härifrån.
Noel utbrast - " Du bryr dig inte om oss", när han gick in till hans rum.

Jag frågade Jonas om han hade hört vad Noel sa. Men det hade han inte. Jag berättade men responsen jag fick var helt nollställd. Jonas stod där och tittade rakt fram. Visade inga känslor, ingen reaktion.

Det är sorgligt, man blir ledsen. För jag vet att han älskar sina pojkar men han kan inte fortsätta såhär. Det sätter sina spår. Jag vill att mina pojkar ska få bra självförtroende och en bra självkänsla. Jag vill att de ska bli hörda. Jag vill att de ska veta att de alltid kan komma och prata.

Jag kommer att göra mitt bästa.

Kram till Er

Alma Prana

Man tar åt sig.

2009-07-26T03:15:00.000-07:00

Även om jag innerst inne vet att mycket som Jonas säger, är sagt utan att tänka, utan att han menar det egentligen, även om jag vet det så sårar det mig. För orden går rakt in i hjärtat, rakt in i själen och jag glömmer inte orden.

Han sa häromdagen att han inte bryr sig om att jag har fått denna bestående skada vid graviditeten/förlossingen av lilleman. Att han inte bryr sig att jag har inflammation, smärta konstant och vätska mellan ländkotorna. Det bekommer inte honom.

Förstår inte hur man kan säga så till någon som man har levt de senaste elva åren med. En kvinna som har funnits där för honom och stöttat honom i vått & torrt. Det är obegripligt för mig.

Kram Alma Prana

SMS från Madde

2009-07-26T02:31:00.000-07:00

Dagen efter en trevlig dag:

På morgonen såg jag ett sms Jonas hade fått från Madde:

"När kan vi ses? ....Jag vet att jag kan vara lite tjatig ibland...Kan vi ses senare idag, lördag eller söndag. Eller kan du komma ifrån måndag?...Ser fram emot att träffa dig...Kramis"

JAG BLIR SÅ TRÖTT. Jag är gift med världens mytoman osv....orkar inte ens skriva vad jag tycker om honom. Säger allt.

Imorgon skall jag in på 5 veckors smärtrehabilitering. Jonas sa igår att han skulle göra vad han kunde för att underlätta rehabiliteringen för mig. Vad snällt av honom! Tills idag. Nu på morgonen lät det såhär:
"Jag sa igår att jag skulle försöka göra det bästa här hemma under din rehabilitering, att göra allt så bra som möjligt men...vad kommer du att göra? Kommer du att skriva på papprena till banken så att jag kan köpa huset eller? "

Vad menar du egentligen, frågade jag Jonas. Vad gör du om jag inte skriver under? Kommer du att göra skit för mig under rehabiliteringen?

"Du vill inte lyssna, du vill inte höra vad jag säger. Håll käften nu. Jag pratar inte mer med dig. Ikväll kommer inte jag att sova hemma, jag kommer på morgonen igen"

Men jag förstår inte vad du menar, svarade jag honom. Vill du vara snäll och förklara dig?

Men det ville han inte göra. Det enda han sa var "mitt beslut är på grund utav DIG!

Vilket beslut? Förstår inte. Att göra livet surt för mig under nästkommande 5 veckor? Det återstår väl att se.

Banken kräver att jag skriver på papper för någon lagfart. För annars kan han inte köpa huset men han har redan köpt huset. Kontrakt är skrivet. Ja, ja..får väl lämna över till en advokat. Börjar bli ordentligt trött på hela historien. Han går bakom ryggen på mig, vägrar diskutera eller kommunicera med mig, skiter i husets besiktning för att skriva på papper - kan inte ens ringa mig och berätta vart han är på väg - och han kräver saker av mig?! Jag varnar dig, inte hotar dig, sa han klart och tydligt tilll mig.

Imorgon kl 9.00 skall jag infinna mig på smärthanteringsprogrammet. Det ser jag fram emot men jag har blandade känslor. Jag gör detta för mig, för min hälsa och för mitt välbefinnande. För att få nya verktyg att hantera min skada och orka med vardagen som ensamstående mamma.
Men samtidigt bävar jag för att vara hemifrån. Vad gör han när jag är borta? Måste släppa det och tro på att det bästa kommer till mig.

Många kramar från

Alma Prana

Lördag - Röstånga marknad!

2009-07-26T02:27:00.000-07:00

Idag har hela familjen varit på Röstånga marknad. Det var första gången vi var där och troligtvis den sista som en "hel" familj.

Vi hade några trevliga timmar tillsammans. Det kändes som förr när vi gick där bland marknadsstånden. Märklig känsla.

Man får passa på att insupa lite extra energi under dessa tillfällen för man vet inte när nästa bakslag kommer. Denna eviga balansgång.

Kram Alma Prana

Jag varnar dig...

2009-07-24T08:22:00.000-07:00

...sa Jonas och lyfte ett finger mot mig. Jag hotar dig inte men jag VARNAR dig. Skriver du inte på papprena om lagfart som banken kräver så...
Så vadå, frågade jag? Vad gör du då?
Men det ville han givetvis inte säga. Jag är inte rädd för honom.

En skilsmässa är jobbig för alla men tusenfalt värre när man har med en människa med borderline. Hela tiden måste man välja vad man säger, hur man säger det, när man säger det osv... Och säger man vad man verkligen känner, vilket man gör, så flyger människan - Jonas - i taket. Dessa reaktioner, dessa svarta ögon, denna muren som finns framför honom. Hur har jag någonsin kunnat tro att jag skulle kunna hjälpa honom? Bättre sent än aldrig, har jag vaknat upp.

Jag vet att det inte finns något som jag kan säga, som jag kan göra, som gör att Jonas kommer att må bättre och se saker ur ett "klart" perspektiv. Jag måste rädda mig själv. Alla som lever med någon med Borderline personlighetsstörning - Rädda Er själva! Det är vad jag vill säga till Er.

Är så J**la ARG!

2009-07-24T07:07:00.000-07:00

Ilskan är ENORM hos mig nu. Besiktningsmannen skulle komma hit mellan 14-16 idag och göra en besiktning utav huset innan det går ut för försäljning.

Banken ringer Jonas och de avtalar en tid - 13.00. Det är lungt, säger Jonas. Jag hinner hem innan han kommer.

Klockan är nu 16.09 och Jonas kom hem för 9 minuter sedan!! Klockan fyra var han hemma, j**la jubelidiot.

Han hade "glömt bort" att han skulle komma. Har ni hört - GLÖMT BORT!!! Han sket i det, rättare sagt. Hans eget var viktigare. Han hade kört från banken till fastighetsmäklaren och köpt huset han har tittat på!! GRATTIS, kära Jonas Jubelidiot!

Hur är man funtad när man bara skiter i att dyka upp när man har avtalat tid med en besiktningman? Han har ingen respekt i kroppen, ingen skam och han är totalt rubbad. TOTALT RUBBAD!

GRATTIS, Alma Prana att du har blivit av med den stora bölden som har tagit så mycket energi och kraft från dig!! Grattis, grattis!! TACK!

Första oktober flyttar han, jubelidioten av stora mått!

Nu känns det bättre.

Kram Alma Prana

Sorgligt!

2009-07-21T13:00:00.000-07:00

Följande konversation utspelade sig när jag bad Noel att ta på sig sin pyjamas.

- Mamma, kommer jag att få presenter imorgon på morgonen?
- Det får vi se, svarade jag och log. Tänk om mamma inte har köpt någon present?
- Pappa sa att jag inte kommer att få någon present.
- Sa han, varför då?
- Vet inte, jag tror inte han tycker om mig.
- Tror du samma sak om mamma, Noel?
- Nej, jag vet att du tycker om mig
- Men det känns faktiskt som om pappa tycker mindre om oss.

Det känns. Barnens känslor är äkta, okonstlade och sanna. Jag förstår varför Noel känner som han gör. Det hade jag säkert gjort om jag hade varit en liten flicka i hans ålder. Jonas ägnar mer tid åt sig själv än åt barnen. Har bett honom att prata med dom och lära känna dom åtskilligt med gånger men...ingen ändring. Nu är han ute och installerar en stereo i hans bil.
Vad har han köpt till Noel, vad har han planerat? Inget, som vanligt. Han tar alltid för givet att jag fixar allt. Så har det varit men nu blir det ändring. Han har ingen aning vsd som väntar honom.
Men det känns i magen, i hjärtat, när ens älskade barn känner att sin pappa tycker mindre om honom. Sorgligt.

Kram Alma Prana

Först mäklaren och sedan banken!

2009-07-21T12:24:00.000-07:00

Var även på banken idag. På eftermiddagen. Jag får låna pengar till bostadsrätten men det är tack vare min pappa. Han ställer upp och går i borgen för mig. Tack kära pappa! Vad hade jag gjort utan honom.

Man vet att frågan ska komma, att den måste komma...men jag hatar den.
"- Och, vad jobbar du med då? Hur mycket tjänar du?

Hm..ja, jag...är halvt sjukskriven och halvt arbetssökande, svarar jag och vill sjunka ner i marken.
Sen kommer begäret att förklara VARFÖR. Varför jag är sjukskriven och varför jag är halvt arbetssökande. Känner mig mindre värd som människa..nervärderar mig själv för några sekunder, tyst.
Det är jobbigt. Alla som känner mig vet hur jag har kämpat, hur jag har varit 100 % arbetsför i hela mitt liv fram tills för 6 år sedan. Mina visioner, mina planer. Men det vet inte kvinnan framför mig, kvinnan som skall avgöra om jag kan få lån till en ny bostad eller inte. Hon vet inte...det spelar mindre roll..för det är hur mycket jag tjänar nu som avgör om jag platsar in eller inte.

Universum ler mot mig idag. Kvinnan var förstående...jag hade för lite pengar över enligt budgeten men...jag får lånet.
Tack kära Universum!

Kram Alma Prana

Mäklaren har varit här!

2009-07-21T11:52:00.000-07:00

" Förväntningarna har en stark attraktionskraft. Förvänta dig det du vill ha och lämna därhän det du inte vill ha"

Jag, Alma Prana, önskar att vi skall få huset sålt snabbt och gå med vinst. Jag önskar att finna ett bra boende för mig och barnen och en lysande karriär för mig!

Jag gillade mäklaren. Han var väldigt jordnära och levererade fakta utan en massa smörigheter. Han kändes ärlig och genuin. Vi anlitade honom för att sälja vårt hus så nu får ni alla hålla tummarna och visualisera att vi får huset sålt snabbt och med en stor vinst! Visualisera!

När vi satt vid köksbordet och pratade växte en irritation och ilska mot Jonas. Gud, så dryg han kan vara. Så "titta så bra jag är" attityd. Ville bara luta mig över honom och spy. Usch, sitt inte där och snacka ditt jävla prat, parasit. Han har en ful ovana. Han sitter och pillar skinnet på tummen och pillar på tumnageln. Det är så irriterande. I 11 år har jag sagt till honom, bett honom sluta med sina nervösa besvär...men icke! Nu blev jag så förbannad så jag sparkade till honom på smalbenet när mäklaren var där. Jag såg helt oskyldig ut *ler*

Imorgon är det Noels 8-årsdag. Först hade vi tänkt att göra en liten utflykt men när Noel kom hem från en kompis ikväll så blev han så ledsen. Han ville att kusinerna och mormor & morfar skulle komma. Så jag ringde o frågade om de ville titta över. Det ville dom!

Det kommer att bli en konstig stämning. Hela min familj som kommer hit och så Jonas. Det är första gången alla träffas efter bomben om skilsmässa kom. Jonas kommer säkert att låtsas som ingenting, det är han väldigt bra på!
Jonas har sagt till mig att "du behöver ju inte berätta allt för din syster/svåger för du tror väl inte att de vill träffa mig då. Då får ju inte barnen träffa sina kusiner"
Vad tror han? Bara för att han inte berättar sanningen för sin familj och sina få vänner så...begär inte det av mig. Det är han som valde att lämna mig. Det är han som valde att vara otrogen...inte jag! När ska han lära sig att man får stå för vad man gör?

" Du skapar ditt eget Universum steg för steg"

Winston Churchill

Kram till Er alla!

Alma Prana

Oh, my god!

2009-07-20T12:31:00.000-07:00

Oh, my god! utbrast lilleman när han kom hem från sina kompisar.
Åh, vad fint, utbrast Noel!
Noel tycker att huset ser ut som något från en tidning eller från ett program på tv´n, Roomservice. De är så söta mina barn!

Ja, så fint det blev. Kan vårt hem se så fint ut? Är detta verkligen vårt hus? *ler*

Känns oerhört befriande att städa och rensa ut allt gammalt skräp. Att se sitt hem med nya ögon. Det hade varit ännu bättre om omständigheterna hade varit annorlunda. Att man fortfarande var en lycklig familj med en lång, härlig semester tillsammans framför sig. Istället stressar man runt som en galning, försöker att leva med mannen som längtar efter sitt singelliv, försöker få allt på papper - i tur och ordning, mäklaren kommer imorgon - allt måste vara i tipptopp...hjärnan snurrar...lägger mig ner i soffan...tårarna kommer...huvudet spränger...mår illa - när åt jag senast?...måste hinna torka köksluckorna...gud, vad jag mår illa - jag är väl inte gravid?...barnen måste ha mat...tänk om jag är gravid...torka tårarna och fortsätt...

Imorgon skall jag även till banken. Jag har hittat ett bostadsrättshus/marklägenhet som jag hoppas kan bli mitt. Mitt och barnens.

Om ni inte har läst "The Secret" så gör det! Nu skall vi tänka positivt och tro på att det kommer till oss:

Den skapande processen hjälper dig att skapa det du vill ha i tre steg:
- Be om det!
- Tro att det händer!
- Ta emot det i ditt liv!

Så det gör vi nu: BE, TRO och TA EMOT det i ditt liv!!

Kram till Er!

Alma Prana

Tacksam över min vänner!

2009-07-19T14:18:00.000-07:00

("Ängel#)

Känner stor tacksamhet över mina vänner. Tack, till Er alla! Denna kinesiska dikt fick jag av "Mrs H", för flera år sedan. Jag får en klump i halsen var gång jag läser den. (Tack, du vet vem du är *ler*)

Till Alma Prana

Om du åkte i en vagn
och jag, iförd bondens halmhatt,
mötte dig på vägen,
skulle du stiga ur och buga.
Om du bar gatuförsäljarens paraply,
och jag red på en häst,
och vi en dag möttes på vägen,
skulle jag sitta av för din skull.

Jag vill vara din vän
i all evighet, utan avbrott.
När bergen planats ut
och alla floder torkat,
när det blixtrar och åskar på vintern
när det regnar och snöar på sommaren,
när Himmel och Jord blir ett -
inte förrän då skall jag skiljas från dig.

Kinesiskt dikt, första århundradet e. Kr.

Kram Alma Prana

Städa, putsa och feja...

2009-07-19T12:26:00.000-07:00

...det tar aldrig slut. Känner mig ihjälstressad och irriterad. Varför samlar man på sig så mycket papper? Blir tokig på allt papper, alla bra tips jag har klippt ut från inredningstidningar, när ska jag få användning av dom nu? Samtidigt som jag svär och förbannar allt, samtidigt känns det befriande att kasta saker jag inte vill ha, kasta papper. Yippé.

Jonas kommer. "- Detta kan du inte kasta, Alma Prana. Det måste sparas i 10 år"

10 år, jag skiter i 10 år. Vill bli av med allt NU. Jag har ingen plats att förvara allt papper i 10 år, vill inte, orkar inte!

Imorgon kommer det en familj från byn och ska titta på vårt hus. Vårt fina hus, vår fina trädgård. MITT hus, MIN trädgård! Det känns overkligt men samtidigt alldeles solklart. Vi ska sälja och skilsmässan är ett faktum. Det finns ingen återvändo. Jag måste tänka positivt, det kommer att lösa sig. Jag kommer att få ett bra liv tillsammans med pojkarna.

Började läsa en bok igår kväll. En bok som heter "Mera jävlar anamma, mamma" av Inger Jalakas. Tänkte dela med mig av vad Inger skriver om, vilka fördelar det finns med att inte ha en karl i huset:

* Du slipper irritera dig på att en vuxen familjemedlem sitter och slöar i soffan medan du stressar runt för att bli klar med hushållsarbetet.

* Det blir mindre tvätt.

* Det är en mindre att ta hänsyn till när familjemedlemmarnas olika viljor ska jämkas samman.

* Du behöver inte plocka upp våta handdukar och färdiglästa tidningar efter någon annan.

* Ingen har svinat ner i hemmet medan du var ute en kvart, åtminstone ingen vuxen!

* Du behöver inte släpa hem lika mycket mat.

* Du kan prata i telefon hur länge som helst utan att någon flåsar dig i nacken.

* Du behöver inte vara rädd för plötsliga och omotiverade vredesutbrott.

och till sist...

* Du är visserligen ensam, vilket kan vara trist. Men det är ännu tristare att känna sig ensam tillsammans med en annan person.

" Börja alltid med att förvänta dig
att bra saker ska hända. "

Nido Quebein.

Kram till Er

Alma Prana

Det är jobbigt att leva tillsammans när man skall...

2009-07-18T02:41:00.000-07:00

...gå sklda vägar. Det tar oerhört mycket på krafterna. Att leva tillsammans med någon som i ena sekunden kan vara snäll och trevlig och man kommer ihåg varför man blev kär i den här människan. Men som i nästa sekund blir tvär, arg och slänger ur sig alla mäjliga konstigheter.

Var hos mina föräldrar igår med barnen, ringde hem för att fråga hur det gick för Jonas hos banken. Efter samtalet fick jag en konstig magkänsla, dels att han hade gjort något som han inte skulle, att han hade blivit påkommen och en känsla av "Alma Prana, se efter det ekonomiska innan han försätter Er i en stor knipa"

Så rätt, så rätt...han hade lovat att respektera mig så mycket att INTE ha kontakt med andra under tiden vi bor under samma tak. Det är nog jobbigt som det är. Men det kunde han inte hålla..igen! Varför blir jag ens förvånad...eller...nä, det var förväntat! Ställde honom mot väggen och det kom fram att han hade kontakt med två stycken (bara vänner!) och hade även telefonkontakt med den ena. Samma som fanns med vid förra "upptäckten". Han var inte intresserad av ett förhållande med dom sa han, jag bara pratar!
Tycker du inte det är lite konstigt att du vänder dig till främmande tjejer för att prata och inte till dina vänner?, frågade jag.
Det kunde han hålla med om. Hans svar var att "man kan inte prata med dom om allt" Herregud, då är dom inte dina vänner, sa jag till Jonas.

Han är patetisk. Hela han är sorglig. Han flyr och lever i en fantasivärld, Jonas värld!

Det ska bli så himla skönt att slippa honom. Att komma härifrån och skapa något nytt till mig och barnen.

Jonas var positiv igår, för att banken hade sett ljust på hans köp av ett gammalt hus som behöver rustas upp. Jag har sett huset och kan hålla med om att det hade passat honom. Bättre än en husvagn eller en liten sommarstuga!

Men blev orolig när månadskostnaden skulle bli 9500 kronor och att han tyckte att han kunde flytta snart. Han sitter i ett bra förhandlingsläge med säljare. Han är den enda som är intresserad, guldläge. Men hans impulsivitet och flyktbenägenhet kommer att förstöra allt. Jag varnade honom för det igår.

Kikade på bankens beräkningar och fick ännu fler frågetecken. De hade räknat med att han skulle få 1 barnbidrag och inte betala underhållsbidrag. Varför, hur?!? Har han uppgett att han har ett barn...att han inte behöver betala underhåll eller?

Jag vet inte men vad jag vet är att jag måste ha koll på vad han gör och skriva alla papper snabbt. Måste tänka efter vad jag frågar honom...låter sjukt men så är det...för att jag vill inte få en icke önskvärd reaktion. Då kan allt förstöras. Hans budget kommer inte att hålla. Flyttar han innan vårt hus är sålt så...vad kommer att hända? Vill inte tänka på det, måste försöka tänka positivt.

I förmiddags sa jag till honom att "nästa gång du är på nätet, googla på Borderline, läs och begrunda."

Hela huset är upp och nervänt. STÖKIGT! Orkar inte...har värk och ont i huvudet..ingen energi...jag dräneras...måste stoppa fördärvet...måste bli färdig i tid.

Hoppas ni får en bättre dag än mig!

" När jag blir ihågkommen hoppas
jag att det är för den ärlighet jag försöker
visa, det tålamod jag försöker
äga och det medlidande jag känner
för andra. "

JoAnn Reed.

(Ursprungstexten börjar med OM men jag ändrade det till NÄR.)

Kram Alma Prana

Leva varje minut!

2009-07-17T12:59:00.000-07:00

(From my garden/ Alma Prana!)

"De människor som fått ut
mest av livet är inte de som har
levt ett sekel utan de som har
levt varje minut."

Sidonie Colette

Jag lever varje minut som går! Har så otroligt mycket att fixa med nu. Måste få klart alla papper på bouppteckning, avtal m.m.

Kram Alma Prana

Haft ett bra samtal med Jonas idag.

2009-07-15T12:02:00.000-07:00

(From my garden/Alma Prana)

Idag har jag haft ett riktigt bra samtal med Jonas. Thanks!!!
Vi pratade om barnen och hur vi ville ha det. Han verkar ha tagit sitt förnuft till fånga, vilket känns underbart. Han sa att han hade önskat att ha dom 50 % men att han förstod vad jag menade, med jobb och så....Känns bra, så nu ska jag få det på papper också. Han inser att hans arbete ställer till vissa problem och jag känner att han verkligen älskar sina pojkar. Det har jag aldrig tvekat en sekund på. Han förstod att jag inte vill hålla barnen ifrån honom utan försöka hitta en lösning som passar oss idag. Vem vet hur det ser ut om ett år? Inget är karvat i sten utan det går att ändra på.

Om ni visste hur skönt det är att prata ordentligt med honom. Att inte behöva förklara och argumentera hit och dit. UNDERBART! För mig betyder det mycket. Det ger mig energi att göra andra saker. Som att skriva på bloggen *ler*

"Avsluta varje dag och var färdig med den.
Du har gjort vad du har kunnat"

Ralph Waldo Emerson

Många kramar

Alma Prana

Känner lycka i naturen!

2009-07-14T10:50:00.000-07:00

( vy över min tomt, taget av mig, Alma Prana)

De som känner mig vet att jag värderar vår tomt och omgivande natur mycket mer än huset och allt det materiella. I naturen har jag funnit lugn & ro, inspiration och glädje. När jag gick in i väggen 2007, var naturen min livlina. Jag mådde mycket bättre när jag tog en promenad i skogen med hunden. Även om min skada i ryggen gjorde att värken blev värre så var det värt det. Jag mådde psykiskt bättre.

Jag önskar att alla ville avsätta några minuter och fundera över vad som skänker en glädje i livet. Av det man har - inte önskar!

"Lycklig är den, som inte
sörjer över vad han saknar,
men som glädjer sig över vad
han har"

Demokritos

Kram till Er alla

Alma Prana

Barn, trötthet och skratt!

2009-07-13T03:05:00.000-07:00

(Disa, en av våra katter)

Noel och lilleman har varit upptagen med att leka med kompisar så vi har inte pratat så mycket om skilsmässan. Men barnen är väldigt öppna, de berättar för sina kompisars föräldrar att mamma & pappa ska skilja sig. Det är många chockade föräldrar som kommer och frågar: "- Är det sant? Noel eller lilleman, sa att ni skall skiljas men..vi trodde inte på det...är det sant?"

Noel har sovit över hos en av hans bästa kompisar inatt, det var hans önskan! Även om det är tufft och jobbigt för barnen nu så är jag övertygad om att vi kommer att klara denna pärsen. Jag kommer alltid att finnas där och stötta dom, i vått & torrt. De är två kloka pojkar som jag är oerhört stolt över. Stolt över att få vara deras mamma!

Jag tänkte börja förklara för Er varför jag känner och tror att Jonas har borderline personlighet störning, men när jag läste igenom fakta jag har printat ut så kom alla känslor bubblande upp till ytan...tårarna började rinna..finns inga tvivel..tycker synd om Jonas...tycker illa om Jonas...varför slutade jag inte försöka hjälpa honom tidigare?...varför...

Så det inlägget får komma en annan dag. Min hjärna orkar inte mer, min kropp är rent slut, tröttheten är betungande. Jag har allt som måste göras inför mäklarbesöket som en lista i mitt huvud, det stressar mig. Medan Jonas tar det lilla lugna, sitter och kollar på bildelar på nätet och löser korsord. Dricker sitt kaffe i lugn och ro. Det stör mig. Jag sa till Jonas att jag får nog skriva en lista så att han är medveten om allt som måste göras!

Jag känner för att skratta och det gjorde jag när jag fick dessa historier skickade till mig.

Ett par ligger i sängen. Mannen säger:
'Jag ska göra dig till värdens lyckligaste kvinna!'
Hon svarar: 'Jag kommer att sakna dig...'
-----------------------------------------------

'Det är allt för varmt för att ha kläder på i dag' säger Erik när han kommer ut ur badrummet.'Älskling, vad tror du grannarna skulle tänka om jag klippte gräset naken?'
'Att jag tog dig för pengarnas skull', svarar hon...
-----------------------------------------------

Q: Vad kallar man en intelligent, läcker och behaglig man?
A: Ett rykte...
-----------------------------------------------

Käre Gud,
Jag ber om visdom till att förstå min man, kärlek till att förlåta honom och tålamod för hans skiftande humör. För du vet Gud, att om jag ber om styrka, kommer jag att slå ihjäl honom!
AMEN
------------------------------------------------

Q: Vad betyder det när det ligger en man i din säng och flämtar efter luft och säger ditt namn?
A: Du trycker inte ned kudden tillräckligt länge.
-----------------------------------------------

Q: Hur undviker du att din man läser dina mail?
A: Du ändrar 'Inkorg' till 'Bruksansvisning'
-----------------------------------------------
Jag hade lärt min man att göra sin del av hushållsarbetet och nu stod han i tvättrummet och ville tvätta sin t-shirt. Han hade varit därute i cirka två sekunder då han ropade: "Vilket program ska jag använda?"
"Det beror på" svarade jag, "vad står det på t-shirten?"
"Manchester United" svarade han.
Och så säger de att blondiner är dumma...
-----------------------------------------------

Kram Alma Prana

Delar med mig...

2009-07-11T12:25:00.000-07:00

av något som jag fick på mailen idag!

"Whatever you give a woman, she will make greater.
If you give her sperm, she'll give you a baby. If you give her a house,
she'll give you a home.
If you give her groceries, she'll give you a meal. If you give her a smile, she'll give you her heart.
She multiplies and enlarges what is given to her.

So, if you give her any crap, be ready to receive a ton of shit."

Kram Alma Prana